Göteborgsposten – 23 mars 1871, sida 1

meddelande. Han ville ej säga Coventry huru ledsen han var öfvor sin dotters uppförande; men efter en lång paus yttrade han: — Om det är fullkomligt sannt som ni nu sogt mig, skall jag använda min faderliga myndighet och hålla hennes förlofning med er vid makt, trots alla Littlar i verlden. — Var ej hård, sade Coventry. — Nej, men jag skall vara fast. — Vensinne är ärftligt i hans familj, sade Coventry så sakta att det nästan var en hviskning. — Det är sannt, hans far begick sjelfmord. Men det behöfva vi knappt fästa oss vid. Min dotter måste uppfylia sina förbindelser liksom jag uppfyller mina. Derester skildes de båda vännerna åt. III. Grace besvärades af hufvudvärk nästa morgon och kom ej ner till frukosten. Det var en Lördag och mr Carden åt äfven sin lunch hemma denna dag. Så gjorde äfven Grace, emedan det var en af Littles dagor. Detta gaf mr Carden det tillfälle han önskade. Då de voro ensamma fixerade han sin dotter ett ögonblick och yttrade helt lugnt: — Hvad är din tanke om en — kokett? — En hjertlös, föraktlig varelse, svarade Grace så hastigt som om hon besvarat en välbekant fråga ur katekesen.