Göteborgsposten – 17 mars 1871, sida 1

n— nnnnn ———7—7—7— —— tributioner och som de äro döfva för alla påminnelser är jag nödsakad vända mig till er, på det ni måtte begagna ert intlytande. Mary Anne. — Nåväl, sade Henry, Mary Anne har rätt. Då de åtnjuta alla fördelarne af att tillhöra Sågslipareföreningen, är det ej för mycket att de betala de veckobidrag, utan hvilka föreningen ej kan existera. Gå och sök reda på hvilka de äro och banna upp dem. — Huru! skall jag störa lugnet? Vore det ej bäst, mr Little, att ni helt enkelt gjorde afdrag på deras lön och sände penningarne till mr Grotait? Little svarade att han ej egde laglig rättighet att göra det. — Hvem är Mary Anne? frågade han. — Sågslipareföreningen naturligtvis. — IIuru skall man adressera svaret. — Adressera det till Grotait. Han är Mary Anne eller förmyndaren för Mary Anne. — Nåväl skrif då ett kort bref till henne i bådas våra namn och säg att vi ogilla arbetarnes försumlighet och att vi skola gifva vårt missnöje tillkänna för dem; men det är allt hvad vi kunna göra. Detta bref skrefs och afsändes; men dermed var ej saken bilagd. Nästa vecka erhöll Henry ett nytt bref af följande lydelse: Mr Little! Om sågsliparne ej skicka in sina penningar, kommer jag och lägger beslag på banden. Moonraker.