Göteborgsposten – 17 mars 1871, sida 1

behandlingen af följande frågor. Vid föredragning af utskottets hemställan om ett anslag 3000 rar till ett sjukhem för spetälska i Jerfsö, yrkade i Första kammaren hrr Hallin och Bruhn, att detta anslag måtte höjas till 4000 rdr, hvaremot hrr Funck, Petre och v. Ehrenheim förordade det af utskottet tramställda anslaget, såsom lika med det K. M:t föreslagit. Beloppet bestämdes efter votering, med 39 röster mot 21, till 3000 rdr. I Andra kammaren anhöll hr Asker, att talmannen ville framställa proposition derpå, att det af K. M:t begärda anslaget måtte höjas från 3000 till 4000 rdr. Äfven här anställdes votering, som utföll till förmån för utskottets förslag med 113 ja mot 37 nej. I punkten 33, angående anslag till inköp af Meinanderska myntsamlingen, hade utskottet tillstyrkt beviljandet af 20,000 rdr. Detta belopp beviljades af Första kammaren utan öfverläggning. I Andra kammaren yrkade hrr Lyttkens och J. Pehrsson afslag på den grund, att tiderna toge i anspråk anslag at helt annan beskaffenhet, såsom till försvarsoch skolväsendet. Statsrådet Wennerberg, grefve Posse samt hrr Mannerskantz, Leijer och Sv. Nilsson i Österlötf påminde dock kammaren derom, att K. M:ts framställning hade sin orsak i sistl. riksuags beslut, att till K. M:ts bedömande hemställa, huru den ifrågavarande myntsamlingen skulle förmånligast kunna åt staten törvärfvas, hvadan det vore kammaren ovärdigt att nu vägra det begärda anslaget. — Vid anställd votering bifölls utskottets törslag med 104 röster mot 47. Vidare behandlade begge kamrarne statsutskottets utlåtande angående regleringen af utgilterna under riksstatens Nionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterne. Utan diskussion beviljades i begge kamrarne, i enlighet med K. M:ts framställning, såsom bidrag tillhandelsflottans pensionering ett förslagsanslag af 78,000 rdr att af tullmedel utgå. Angående pensionsväsendets ordnande hade åtskilliga motioner inom begge kamrarne blifvit väckta, och utskottet hade i anledning deraf hemställt, att riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, det K. M:t täcktes tillse, på hvau sätt civilstatens pensionsinrättning må kunna så ordnas, att den sättes i stånd att helt och hället ötvertaga samtJige civila tjenstemans pensionering, så att dylik pensionering från allmänna indragningsstaten komme att upphöra. Emot detta förslag hade hrr Ifvarsson, Liss Olof Larsson, Key, O. B. Osson och Sv. Nilsson i Efveröd reserverat sig samt förenat sig om följande reservation, att riksdagen måtte anhålla, att K. M:t behagade tillse, om icke staten skulle kunna helt och hållet befrias från skyldigheten att pensionera sina embetsoch tjensteman derigenom att åt desse bereddes tillfälle att i en allmän lifiorsakringsoch pensionsanstalt vinna inträde mot atgilter, som till en början må af staten bekostas, för att sedermera af tjenstemännen sjelfva utgöras emot viss tillökning i afloningen, der sådant anses erforderligt, och at K. M:t täcktes låta utreda lämpligaste satet för tillvägabringande af en sådan lifforsakringsanstalt, samt till riksdagen aflata de förslag, som at en uylik utredning samt af örriga förekommande omstandigheter kunna föranleuas, atvensom att riksuagen matte till bestridande at kostnaderna for namnda utredning anvisa ett extra anslag tör är 1812 at 10,000 rur. — Uti Första kammaren bifölls utskottets förslag utan egentlig diskussion. Anura kammaren fattade också samma beslut, men först etter en stunds öfverlaggunng och en votering, som utfoll med 111 röster emot 50. Till forsvar 101 reservanternas förslag uppträdde hrr Liss Olof Larsson, livarsson, Lars Persson, F. Pettersson, Jöns Audersson, Samuel Jonsson, Palander, Jan Andersson och Aulersparre. För bifall till utskottets hemställan talade hrr Helander, Hörnfeldt, Wedberg, Kallstenius och Carln, af hvilka ue begge sistnamnde tydligen Visade, att antagandet at reservanternas törslag, hvilket dessutom hvad redaktionen beträffade lemnade mycket öfrigt att önska, skulle, långt ifrån att medföra någon besparing tör statsverket, tvartom komma att töranleda en stor förhöjning i budgeten. Genom båda kamrarnes sammanstämmande beslut beviljades pensioner åt bl. a. löjtn. Phil. v. Krusenstjerna 450 rdr, prof. J. 5. Bagges enka 500 rdr och adj. P. A. Säve 2000 rdr. Dessutom ställde kamrarne till K. M:ts deposition ett belopp af 20,000 rdr, att användas till understöd åt i benof stadde landtvärnsman. Vidare beviljade kamrarne för upprätthållande af armöns pensionskassas egen pensionstond ett kreditiv för år 1872 å 70,000 rdr, attanvisas på extra stat, med skyldighet för pemsionskassan att till riksgäldskontoret atstå det för året pensionskassan tillkommande förhöjda vederlag för de till statsverket indragna rusthällsafgifterna och under enahanua vilkor i öfrigt, som hiuills egt rum; hvarjemte Kamrarne för att fortfarande ej mindre satta amiraliets-krigsmanskassan i stånd att till sjoforsvarets embetsoch tjenstemän samt betjente, som söka afsked, genast utgifva pensioner enligt de för kassan nu gällande pensionsgrunder, än äfven utgöra tillgång dels till de dem tillförsakrade fyllnadspensioners utbetalande 73,000 rdr, dels för uppehållande af den sjöförsvarets afskedade gemenskap förunnade förbättrade pensionering 40, OOO rdr, eller tillhopa 113,000 rdr, anvisat ett kreditiv på statskontoret af sistuamnda belopp. I anledning af hr Gumeelii motion om ändring i k. cirkulärer angående konsistorienotariernas uppbördsprovisjon hade Andra kammarens tillfalliga utskott föreslagit Riksdagen att i skrifvelse till K. M:t anhålla dels om ett sådant förtydligande tillägg i nämnda cirkulär, att på medel, som genom kollekt i kyrkorna eller annorledes insamlas at nöulidande, åt sjuke och sårade i fält o. s. v, ej någon provision må beräknas, dels ock om den ändring i samma cirkulär, hvarigenom all rätt till uppbördsprovision å kollektmedel för dem, som badanefter erhålla konsistorienotariebefattnng, må borttagas. Sedan hr Isberg och Rundbäck visat, att det itrågavarande skrifvelseförslaget vore behäftadt med slera redaktionsfel, såsom att deri begärdes förtyuligande af ett stadgande, som ej vore otydligt, genom ett tillägg, som vore allt annat än förtyuligande, samt hr Hedin i anledning derat yrkat återr