Göteborgsposten – 17 mars 1871, sida 1

2 Från Riksdagen. Vid kamrarnes sammantraden i Onsdags, som upptogo både föroch eftermiddagen, behandlades först statsutskottets utlåtande angående regleringen af utgifterna rörande Åttonde hufvudtiteln eller anslagen till ecklesiastikuepartementet. Af de olika frågorna om anslag under denna hufvudtitel föranleddes i Första kammaren någon längre öfverlaggning endast om det af stadsutskottet tillstyrkta anslaget af 2500 rdr till en adjunktbefattning i de nordiska språken vid hvartdera af universiteten i Upsala och Lund. Emot detta förslag, som i Andra kammaren bifölls utan diskussion, uppträdde i Första kammaren hr Bergstedt i ett längre föredrag, som lemnade en sakrik ötverblick öfver åtskilliga ämnet berörande frågor angående språkstudiet i våra dagar med särskildt atseende på törhållandena vid våra universitet. Tal. var af den åsigt, att man nog ensidigt öfverskattat betydelsen at det fornnordiska språkets studium såsom grund för språkstudier i allmänhet, ja till och med i fråga om dess uteslutande värde med afseende på vårt eget språks rötter. Den indopersiska språkstammen, hvars studium annorstädes intagit ett så framstående rum i våra dagars filologiska vetenskap, vore hos oss ett helt och hället oodladt fält, och afven andra delar af den språkvetenskapliga sorskningen vore hos oss tillbakasatta för isländskan, som, huru värdefull den än vore, likväl kunde leda till en inskränkt ensidighet, hvilken, såsom våra danska grannars exempel utvisade, förr eller senare finge lemna rum för ett friskare och mångsidigare språkvetenskapligt lif. Det vore derför icke skäl att vidare foriga på den banan att binda adjunkturerna vid vissa begränsade ämnen, ty äfven om man i dag hade en framstående törmåga, med hvilken man ville bekläda just en sådan larostol, så kunde man en annan gang sakna lamplig person just i denna riktning, medan ett annat område af vetenskaplig forskning, som vore i högsta behof af uppodimg, saknade medel att vid universitetet fästa nägon högt förtjent eller lörtesrik vetenskapsidkare. Åf dessa m. tl. skäl yrkade talaren att det äskade anslaget måtte afsläs. Mot detta anförande och med tillstyrkande af bifall till anslaget talade hrr y. Möller, Arrhenius, Berlin, Rydin, Beckman, Nordström, gretve Beck-Friis och statsrådet Weern, hvilka, enuru ue delvis erkände riktigheten af hr Bergstedts anmarkningar, dock ansågo universitetsstudiet af de forunordiska språken af sådan vigt tör vär bildning och värt nationela lif, att utskottets förslag borde bifallas. Gretve C. G. Mörner, som iustämde med hr Bergstedt, talade för införande af fria adjunktsplatser och yrkade derföre afslag. — Vid anställd votering segrade hr Bergstedts mening med 55 rös.er mot 39. Viuare biföllo begge kamrarne K. M:ts framställning om anvisande at ett extra anslag, att utgå för nästk. år med 10,000 rdr, till löneförbättring at de svagast atlönade presterna. Denna framställning hade af utskotiet blifvit afstyrkt på den grund, att presterskapets löneregleringstond redan nu vunnit en sådan ullväxt, att den lemnar tillgång till den föreslagna förbattringen. Någon öfverläggning härom uppstod i Första kammaren, derunder statsrådet Berg samt hrr Beckman, v. Ehrenheim och Thyselius yttrade sig 10r bitall till det af K. M:t begärda anslaget, hvaremot hrr grefve af Ugglas, frih. Beck-Friis och Nordenfelt yrkade afslag härå i öfverensstammelse med utskottets hemställan, hvilken ock såsom ofvan nämndt af kammaren bitölls. — I Andra kammaren, der frågan föranledde en långvarig öfverläggning, försvarades K. M:ts proposition at statsrådet Wennerberg. Han erinrade till en början om det missförhållande, som egde rum mellan pastorernas och komministrarnes lönevilkor, samt anmärkte, att detta varit en af anledningarne till utfärdandet af den k. förordningen angående allmänt ordnande af presterskapets löner. Vidare åberopade statsrådet föregående statsutskotts utlåtanden i denna fråga för att dermed visa, att man hittills inom utskottet alltid hyllat andra åsigter, än som uttalats uti nu föreliggande betänkande. Hr statsrådet ansåg dock, att statsutskottet nu lika litet som tillförene velat törmena itragavarande ecklesiastika embetsmän en välbehöflig lönetörbättring, eftersom det hänvisat på otvannamnda lonetond. Denna fond uppginge dock under innevarande år till omkr. 70,000 rdr och räntan derå tillsammans med den årliga inkomsten af boställsjord till omkr. 16,000 rdr. Men denna summa vore ej tillräcklig till understöd åt de församlingar, åt hvilka K. M:t på giuud af vederbörande myndigheters tillstyrkan lofvat bidrag till aflönande af deras presterskap. Vidare erinrade hr statsrådet, att inkomsterna af boställsskogarne vore under detta år på förhand disponerade, hvarför K. M:t, om riksdagen bitölle utskottets atstyrkande hemställan, blefve satt i valet mellan att antingen ej kunna honorera sitt på grund af riksdagens uttalade önskan gifna löfte eller ock att lemna de svagt aflönade prestmännen i en svår belägenhet med deras otillräckliga inkomster. Statsrådet förklarade under sitt andra anförande i denna fråga, att loneregleringen komme att afslutas under loppet af nästa år, så att det nu vore sista gången framställning om detta anslag komme att göras, och om man nästa år behöfde begära något, blefve det ett jemförelsevis mindre belopp. — För bitall till K. M:ts förslag talade dessutom hrr Törnfelt, Rundgren, Lithner, Carln, Hjelm, B. J. C. Wikström, Gustafsson och Ehrenborg, hvaremot utskottets hemställan försvarades af hrr grefve Posse, Key, Itvarsson, Lytkens, Hörnfeldt m. fl. Alla åberopade de som hufvudsakligt skäl den hastiga tillväxt, som löneregleringstonden under de senaste åren vunnit, samt omnämnde, att under innevarande år ej mindre än 60,000 rdr skogsmedel blitvit till k. räntekammaren inlevererade. Hr S. Nilsson i Österslöt, som först talade mot anslaget och yrkaue afslag derå, atstod emellertid från detta yrkande, sedan statsrådet Wennerberg förklarat, att anslaget snart skulle upphöra samt förenade sig med dem, som förordnat K. M:ts proposition. — Den votering, som efter diskussionens slut anställdes, utföll med 97 röster för bifall till K. M:ts proposition och 71 för afslag af densamma. Samtligt hvad utskottet i öfrigt under denna hufvudtitel hemställt bifölls af båda kamrarne utan anmärlrninoev ÅA nieknCcciaan Vi amnämna ondusf