Göteborgsposten – 16 mars 1871, sida 2

arbetsgifvarne i illsborough. För en enda gång stod således Grotait på Littles sida. På Söndagen dinerade Little tillsammans med honom och hans sällskap. Grotait var en i hög grad underhällande värd, bevandrad i hvarje ämne som kunde intressera hans gäster och var för öfrigt hemmastadd i litet af hvarje. Han skulle ha fyllt sin plats i hvilket sällskap som helst. Little hörde honom med stort nöje och hade svårt att föreställa sig att denne intressante och godlynte sällskapsman var den person som skickat ett band skurkar på honom. Men i sin själs innersta hyste han derom ej ringaste tvifvel, och tillfölje deraf lyssnade han på honom med helt stridiga känslor. Då Little kom hem fann han Bayne väntande på honom med den nyheten att han lemnat mr Cheetham. — Huru kom det sig? — Jag försökte medla mellan Cheetham och arbetarne med den påföljd att jag sjelf blef den lidande. Det är följden af att älska friden då alla menniskor kifvas. — Jag är glad öfver att detta inträffat, ty från denna stund är ni förman på min verkstad. — Talar ni allvarsamt, Little? — Hvarföre skulle jag ej göra det? — Jag hör att ni varit på middag hos Grotait, och han låter alltid vinerna flöda. Vänta tills i morgon. Tala med mrs Little om saken. Jag är rädd för att min böjelse att lefva i fred med alla menniskor gör mig till en föga nyttig tjenare. (Forts.)