Hon tvekade. — Om ni så vill, sade hon långsamt; men jag tror att ni gjorde bäst i att ej se den. — Oh, låt mig se sista skymten af er. En ny gäst anmäldes nu, och de skildes åt. Han var djupt förälskad och dertill af naturen något envis, så att, ehuru hon sagt att han skulle göra bäst i att ej åse hennes afresa, gick han dock till stationen för att se sista skymten af henne. Han gick direkte från stationen till sin mor. Hon var ej inne. Han kastade sig i en stol och der fann hon honom med förstördt utseende. — Oh, min mor, hvad skall jag göra? — Hvad är det fråga om? — Hon är falsk, hon är falsk. Hon har farit till London i sällskap med dender Coventry. XXIII. — IIuru! En enlevering? — IIimlen förbjude det. Jog har ej sagt att hon var ensam med honom; hennes far var med i sällskapet. — Då oroar du dig säkert mera än saken är värd. IIon far till London med sin far och mr Coventry råkar resa dit samma dag; det är alltsammans. — Men, min mor, det var ej af en händelse. Jag gaf akt på hennes ansigte och hon såg ej förvånad ut, då han kom med sina reseffekter och fick se henne,