Göteborgsposten – 10 mars 1871, sida 3

makt hr Thiers och franske utrikesministern Jules Favre. Tyskarnes besättande af Paris. III. Paris d. 1 Mars. Revyen, som hölls af tyske kejsaren i Boulognerskogen, fördröjde hufvudstyrkans intåg i Paris tills kl. 2. Detta uppskof gjorde, att i trakten af Triumfbågen hann samlas en stor mängd pöbel, bestående till det mesta af befolkningens afskum med den vanliga proportionen af gamins. Hertigen af Coburg-Gotha, general Blumenthal och deras resp. staber redo i spetsen för trupperna, följda af en sqvadron baierska husarer, hvilkas snören af blått och hvitt silke, synbarligen splitter nya för tillfället, fladdrade gladt för vinden. Derpå kommo tvenne batterier baierskt artilleri och så jägare och infanteri. Det var tydligt, att bairarne skulle åtnjuta äran för dagen. Der var lifregementet, med dess söndersplittrade kompanier blott en fjerdedel af deras ursprungliga styrka och med fanan hängande i slarfvor från stumpen af en bruten fanstång, ett regemente som utstått hård kamp i kriget och hvilket jag sett gå åtta gånger på 11 dagar ut i striden. Der var deras väderbitne general och officerarne — af hvilka jag nu kände få; ty de hade förlorat mer än hela det antal, med hvilket de ursprungligen lemnat Baiern. I stadig takt marscherade den ena bataljonen efter den andra af baierska linien förbi, skördande en triumf sådan som få någonsin njutit; och det fanns likväl icke något skrytsamt i deras sätt. Allt som de marscherade förbi Triumtbågen, blåste musiken upp Wacht am Rhein, och pöbeln började att hyssja och hvissla. Under 13 timme varade denna oafbrutna ström af bairare. Derpå kom storhertigen af Mecklenburg, omgifven af män hvilka med honom deltagit i de hårda striderna vid Orlans, Beaugency och Le Mans. Der voro många bekanta ansigten, såsom prins Luitpold och von der Tann, prins Adalbert af Preussen i amiralshatt och med honom prins Albrecht, bekant som karallerist. Men i hela denna lysande samling se vi förgäfves efter kejsaren eller kronprinsen. En sällsam blandning af enkelhet och värdighet visar sig i det hela. Intåget betraktas tydligen som en ren affärssak. Det var eget att betrakta den franska folkhopens anleten, medan den såg några tyskar läsa namnen på Napoleons segrar, inristade på bågen ofvanom dem, med så ringa rörelse som om de vore skolpojkar, hvilka lärde sig en lexa. Under en stund fylldes hela platsen omkring Triumfbågen med soldater, hvilka väntade på att i ordning få marschera utför avenyen, hvilken nu var alldeles fullpackad. Plötsligt kom Bismarck sjelf ridande med en cigarr i munnen, betraktande scenen under några minuter, vände derpå om och red långsamt tillbaka igen. Slutligen hade alla bairarne passerat, och ett preussiskt regemente marscherade nedtör gångvägen på andra sidan om körvägen; derpå kommo flera preussare, men i stället för att marschera rakt utför Champs Elyses, veko de af in i sidoalleerna, för att söka sig logis. Jag blandade mig med hopen, för att erfara dess allmänna intryck, men dess anmärkningar voro i allmänhet af den mest triviala natur, mera riktade på manskapets hållning och drägt än på något annat. fver gallret utanför drottning Christinas af Spanien hus svajar en ofantlig tysk flagga, ty der har general Kamecke sitt högqavarter. Hertigen af Coburg och andra prinsar och hertigar befinna sig, efter hvad jag tror, i Palais Elysåe. Ett eller ett par anbud till lugnets störande ha egt rum. Pöbelns hållning har mer än en gång varit så förolämpande, att soldaterna hotat med gina bevär. Då och då har man måst rida in på hopen, för att hälla den lugn, men den utgöres helt och hållet af de lägsta klasserna, och orostiftarne äro mestadels okynniga pojkar. Omkring 10,000 bairare äro instufvade i Industripalatset. Preussarne äro i Cirque Imprial. Alla tilltradena till Champs Elystes bevakas strängt af franska linietrupper, hvilka ej tillåta någon civilist att gå in på det tyska området. Det är af eu egendomlig effekt att komma från det tyska till det franska Paris, att lemna pickelhufvornas region och inom ett ögonblick vara på boulevarderna, der man ej ser till någon tysk, der alla butikerna äro stängda, men trottoirerna äro till trängsel fulla med en något dyster och nedslagen hop,g att icke finna några tidningar till salu i kioskerna och hela Rue de la Paix samt Place Vendome vara ett fullständigt läger för nationalgardister.