Göteborgsposten – 10 mars 1871, sida 2

lagd, blef i Måndags efterm., berättar Alingsås W:d, upplöst. Upsala universitet. Katalogen för denna termin har nu utkommit; och inhemtas deraf, att universitetets lärarepersonal f. n. räknar 32 ord. professorer, 2 e. o. protessorer, 21 ord. adjunkter, 2 e. o. adjunkter, 38 docenter och 3 exercitiimästare. Två adjunkter och en exercitiimästaretjenst äro icke tillsatta. Studenternas antal uppgår till 1396, deraf 85 tillhöra Göteborgs nation. Till teologiska fakulteten höra 226, till juridiska 162, till medicinska 105 samt filosofiska 903. Filos. kand. E. Sandelius, göteb., skall som i morgon ventilera en akad. afhandling med titel: Quee qualia sint in genesi de origino rerum nature, latine reddita et commentata, (32 sidd. 8:0). Konsulsärende. Statsministern för utrikes ärendena har sörordnat P. A. C. Hugenholtz att vara svensk och norsk vice konsul i Helder under generalkonsulatet i Amsterdam, i ledigheten efter vice konsuln P. Haagsma, hvilken afsagt sig befattningen. Skandinavisk julfest i Paris. A. Hl. meddelar ett enskildt bref från en svensk arbetare i Paris, hvarur vi återgilva följande skildring af det sätt, hvarpå de i Pariserarmåen tjenstgörande skandinaviska frivilliga firade julaftonen under det de lågo på förpost vid Bondy: Den 24 på aftonen bade vi stor julfest. Vår amiral och chef Daricaut tillika med kompanichefen Paira samt några andra officerare hedrade vår lilla tillställning med sin närvaro. Vi skandinaver bildade en egen sektion med Rosenkrantz till sergeant och Enander som korporal för svenskarne samt Michelsen för danskarne. Det hela bestod af 12 svenskar, 1 norrman och 8 danskar. Det hus, i hvilket vi nu befunno oss, var besynnerligt nog oskadadt, ehuru sju åttondedelar af de öfriga voro i ruiner. Vi hade dekorerat rummet med renslar, gevär, fältflaskor, sabelbajonetter och dylikt på väggarne och -Vive la France! var af Rubenson ritadt med kol på ett stycke papp. På bordet stod en liten julgran med ett talgljus afskuret i fyra delar såsom eklärering. Stjernor och andra figurer hade vi skurit ut ur tapeterna och sidensamt sammetslappar af altarduken från den närbelägna kyrkan utgjorde granens beklädnad. På 400 måtres afstånd från preussarne uppstämdes nu vid officerarnes inträde: Värt land, vårt land, vårt fosterland! Då de sista tonerna dött bort och gubben Paira förstulet bottorkat en tår i ögonvrån, tog amiral Daricaut till ordet och höll ett hjertligt tal för skandinaverna, egentligen svenskarne, med hvilka han förmälde sig hafva börjat sin krigarebana till sjös och nu åter såsom gubbe träffat tillsammans och blifvit deras anförare till lands. Amiralens lefve Sverige! lefve Danmark! besvarades med ett dånande lefve Frankrike! Härpå tömdes den rykande bålen af vin och cognac under uppstämmande af Kung Carl den unga hjelte! Den gode kapten Paira talade äfven några vackra, hjertliga ord, rörd, som gubben var, och lofvade att vid morgondagens attack rusa fram i spetsen för sina gossar under ropet: Vive la Sucde! Klockan slog 10 och jag måste taga mitt gevär för att gifva mig ut på vakt vid den öppna breschen på trädgårdsmuren och fick derför inte höra RubenLans tal för hemlandeaen