Göteborgsposten – 10 mars 1871, sida 2

— — —— — —6G jw-k— — Gud vrölsigne henne! utropade Henry med värma, och Gud välsigne äfven er, min bästa vän. Jag skall genast gå. Han kastade en låvg blick åt fönstret och gick långsamt neråt gatan. Då han kom hem satt hans mor ännu uppe, orolig för hans skull. Han satte sig bredvid henne och omtalade hvar han varit och huru allt slutat. — Jag har kommit för att rådfråga min vackra mor, sade han och kysste henne. — Huru, tror hon att jag liknar mitt porträtt nu? — Jag förmodar det. Och i mina ögon är du lika vacker som alltid, min mor. Och jag skall fråga dig till råds. — Om hvad? — Jag vet verkligen ej. Jag förmodar att det är rörande hvad som tilldragit sig i natt. Mrs Little lutade sitt hufvud mot sin hand och funderade. Efter ett ögonblicks eftertanka yttrade hon: — Om hon ej är en mycket god flicka, måste hon vara en mycket klok ficka. — Hon är båda delarne, sade Henry med värma. — Rörande den saken skall jag bli den bäste domaren, sade mrs Little kallt. Henry blef helt beklämd om hjertat. Han yttrade ingenting mera; ej heller återkom hans mor till ämnet förrän de skildes åt för natten, och då var det blott för att fråga hvilken kyrka miss Carden brukade besöka. Henry svarade att han trodde att det var St. Margarets.