Göteborgsposten – 10 mars 1871, sida 1

om krigsministern gjort hade hr Adlersparres inmärkningar förlorat all betydenhet för så vidt de utöfvat något inflytande på kammaens omdöme. Men nu företog sig grefve Posse vidare att med den strängaste skärpa kriticera hr Mankells, dels i en motion dels sitt redan hållna föredrag uttalade åsigter att Karlskronas sjöbefästningar borde raseras. Hr Mankell hade i sin motion antydt att materielen i Karlskrona var af ringa värde, men då han sedan hade talat om den, hade den upphöjts till ett högt värde, hvarföre den borde förflyttas till Göteborg och der i ett särskildt etablissement förvaras. Vidare hade hr M. framställt Karlskrona såsom af ringa värde för oss, men, om det bibehölls befästadt, af stort värde för den fiende som bemäktigade sig detsamma. Äfven hade hr M.isin motion antydt obehöfligheten af att för ett ringa fåtal af örlogsfartyg inrätta och befästa en särskild örlogshamn, och istället föreslagit att sistnämnda fartyg kunde förläggas i — Kristianiasjorden, — ja, mina herrar, yttrade grefve Posse, visserligen äro vi fattiga, men dock icke så fattiga att vi för våra krigsfartyg behöfva låna hem hos våra grannar. — Troligen hade alla väntat, och man kan väl äfven säga: med skäl kunnat fordra, att hr Mankell skulle uppträdt för att bemöta i första rummet grefve Posse och dernäst hrr Key, Nordenskiöld, Mannerskantz, Asker, Abr. Rundbäck, Kolmodin och Palander, äfvensom statsråderna Abelin och Leijonhufvud; men hr Mankell begärde icke ordet vidare, utan betraktade sin plats som en repli-punkt, till hvilken han i trygghet dragit sig tillbakaa. Den enda som egentligen assisterade hr Mankell var hr Sven Nilsson i Österslöf; men dels uppträdde han mycket sent och dels var han alls icke disponerad. Hr Jöns Rundbäck ordade visserligen äfven mot anslagets beviljande; men icke vederlade han någon af dem som förordat bifall, och ehuru ledamot af statsutskottet hade han ännu icke blifvit bättre hemmastadd i frasen, än att han frågade om det väl var några fästningar på tyska kusterna som hindrade de franska krigsfartygen från att göra — haveri : Hr Carl Ifvarsson ville ej bifalla anslaget, emedan han befarade att en reaktion skulle uppstå till följd af de stora anslag som redan beviljats, och några andra talare motiverade sin vägran dermed att så många millioner redan beviljats till försvarsväsendet. Den siste talaren som upptrådde var hr Adlersparre, som förklarade att hans yttrande blifvit af grefve Posse misstydt. Visserligen föll anslaget i Andra kammaren på 15 rösters öfvervigt; men just deri ligger det sannolika för att utgången blir motsatt vid den samfällda voteringen, som längre fram kommer att anställas. j