Göteborgsposten – 9 mars 1871, sida 1

— Tag honom ifrån mig om ni kan; och om ni gör det skell ni döda mig. — Kära miss, jag kommer ej i något sådant ärende. Jag kommer för att säga er att jag vet huru ädelmodig ni varit mot mig och att ni gjort mig till er vän i döden. Jag har varit oförsigtig; men ej så mycket. De första ord jag sade till honom i detta hus voro: ÅÄÅr ni verkligen en arbetare? Jag hade så pass förnuft att jag gjorde honom denna fråga, ty från första ögonblicket jag såg honom insåg jag min fara. Nåväl, han kunde ha svarat sannt, men han gjorde det ej. Jag tror ej att jag är så särdeles tadelvärd. Nu, då hans rätta stånd blifvit upptäckt, inser jag nog att han ej är en man för mig; för öfrigt älskar han er och ni tillhör hans egen klass. Detta skall säkert kurera mig efter en tid. Simpelt folk som jag kan ej gå sin egen väg, som de förnäma. Det fordras tålamod att vandra genom lifvet. Jag tror nog att det skall dröja ett par år innan jag kan lyssna till en annan mans frieri utan att hata honom för det han friar till mig; men tiden läker alla sår. Och ni skall älska mig något, miss, eller hur? Ni gjorde det förr, innan jag förtjenade det hälften såväl som jag nu gör. — Naturligtvis skall jag älska er, min stackars Jael. Men hvad vill min kärlek säga jemförelsevis med den ni nu så ädelt afsäger er? — Jag vill hellre taga er kärlek och förtjena den än försöka stjäla hans hjerta då det tillhör er. Grace gaf akt på henne för att söka upptäcka om det ej låg något sjelfbedrägeri i allt hvad hon sade; och