Göteborgsposten – 8 mars 1871, sida 3

Le general Faidherbe med 5 slagtarhundar, väl vana att hitta i Paris, och hade betingat sig 200 fres för hvarje bref, som skulle komma fram till Paris. Den tillämnade briljanta alliren slog dock tel, ty hundarne återvände aldrig till Paris. Man förmodar, att preussarne eller måhända franctireurer eller mobilgardister gjort processen kort med de stackars posthundarne och af dem förskaffat sig en förträsfllig fårbog från saltängarne-. Några dagar senare var vapenstilleståndet afslutadt och parisarne kunde fritt expediera sin korrespondens — fritt, hm, hm, det vill säga, under segervinnarens ögon och mot erläggande till dem af en lösen stor 10 sres pr kilogram. Under vanliga förhållanden, i djupaste fredstid inträffar det mången gång att ett väntadt och uteblifvet bref kan åstadkomma rubbning i familjelifvets trefnad och lugn, huru mycket mera nu, då lif och död så att säga vandrade hand i hand med hvarandra, då å ena sidan en grym hungersdöds fasor, oberäknadt utfallen och bombardementet, bortryckte tusentals menniskor samt å den andra siendens mord och brand härjade i ännu högre grad, då moder var skild från son, maka från make, trolofvad från brudgrum, syster från broder, och då inga bref omöjligt, kunde anses som goda bref...! Det är derföre högst naturligt, att från vapenstilleståndets början och sedermera oupphörligt bref i tusental strömmat till och ifrån Paris. Man beräknar derföre antalet från Paris postkontor dagligen expedierade bref, ankomna och afgående, ej i tusenutan hundratusental. IIvilken jordisk skatt kan väl uppväga ett sådant litet bref, skrifvet under ångest och qval, mottaget under lättade bekymmer och en stråle af hopp hägrande på framtidens himmel! Men ack, huru månget sådant fridens oliveblad har icke kommit lagom för att jordas med en död, för att hvila i en gral! Dock huru ofta äro ej de döde lyckligare än de lefvande! —— ANTENNEN