Göteborgsposten – 8 mars 1871, sida 3

1114, ÅLUUGILIU MGSCL YAL 0110 NVåklTld DetlIIIOHNC att ej ens decennier skola förslå att utrota ett hat, som måhända skall förorsaka segervinnarne större ekonomiska förluster än som tillochmed de så obarmhertigt fordrade 5 milliarderna skola kunna ersätta. Till en början andas man nu emellertid ut efter all den spänning, hvari 2 millioner menniskor under mera än 4 månader varit försatta. Man behöfver ej lärgre svälta, råttorna, kattorna och hundarne ha ej längre homo sapiens till jagtkamrat och Duvals buljongsetabiissementer skola snart åter utsända sina aptitliga ångor i qvarter, der man för några veckor sedan lika gerna kunnat önska sig Aladdins underbara lampa, som en kopp veritabel buljong på oxkött. Så smänipgom skall man, tack vare en sundare föda och förändrade, lugnare omständigheter återvinna både fysisk och psykisk jemvigt, man skall kasta en återblick på det förflutna och man skall, med eller mot sin vilja, nödgas erkänna, att de ledande männen inom det cernerade Paris murar i allmänhet icke varit så hufvudlösa, som massorna, tryckta under hungersnöd, sjukdom och död, i lidandets tyngsta ögonblick velat påstå, att fastmer flera af myndigheterna vidtagna, om förutse: ende vittnande mått och steg förtjena tacksamhet af dem som deraf haft gagn, beundran af alla, som med oro och bäfvan följt de inspärrades öde. I detta afscende intaga franska poststyrelsens åtgärder ett framstående rum. D. 18 September 1870, kl. 3 e. m. expedierades den sista posttränen från Paris på östra banlinien och morgonen derpå var staden cernerad. På 24 timmar hade de tyska armberna omgitvit Paris med sin jernring och under 4!; månader måste franska pustverkets styrelse uppbjuda all sin list och uppfinningsförmåga för att gäcka preussarnes oupphörliga uppmärksamhet. Några dagar före cerneringen hade prefekten i dep. du Nord och presidenten för handelskammaren i Lille fallit på den lyckliga idön att atsända till Paris 900 turturdufvor, tillhöriga ärskilliga dufvoälskare i närheten af Roubaix och Tourcoing. Hel averlden vet att de bresdufvor, som hade sina dufslag i Paris och som med ballonger fördes hit och dit i provinserna, sedermera från dessa bragte nyheter till Paris. Men hvad man deremot icke vet, hvad som tvärtom under hela belägringen på det omsorgsfullaste doldes, fastän man nu anser sig kunna yppa det, det är alt, tack vare de otvannämnda dufvorna, hvilka släpptes upp från Jardin des Plantes, der de inlogerats, man efter två eller tre timmars förlopp hade dufpost befordrad mellan Paris och Roubaix eller Tourcoing hvarest dufvorna hade sina slag. Luttballongerna voro å sin sida ej overksamma i fråga om brefbefordringen och det är konstateradt alt de räckte till att från Paris bortföra hela den korrespondens, som — för att begagna en fransk postijenstemans expressiva uttryck — föddes under belägringen. I fråga om bref innehållande svar gestalta sig deremot förhållandena helt annorlunda; at e:a 200 dufvor, bortförda i ballong, återkommo endast 73 till slagen i Paris och af dessa medförde 5 inga depescher alls, 3 preussiska, fullkomligt apokrysiska depescher och 10 en helt enkel underrättelse om ballongens lyckliga nedstigande. Ett så tarfligt resultat bragte poststyrelsen på nya funderingar; man försökte att smuggla brefpåsar, dolda i hö eller halmlass ur staden; sorgäfves, ej ett enda dylikt lass lyckades undgå preussarnes vaksamhet. Något bättre tur hade man med gångposterna. Från d. 20 Sept. till d. 30 Okt. etter hyilken tid, man upphörde äfven härmed, expedierades 85 dylika postbud; af dessa sollo 9 i fiendens händer, ett blef fängsladt ten återfick friheten, ett har försvunnit, ett ankom berölvadt sin brefväska till Tours, dit ärven en af de 9 sångarne, som lyckats rymma, äfven undkommit, 5 hade kunnat oskadd aflemna sin post och af dessa hade endast två återkommit till Paris för att aflemna rapport, alla de andra hade oaktadt all list, alla förklädnader ej lyckats komma förbi det nät af utposter, som fienden dragit omkring staden. Man började nu tänka på om ej möjligen Seinen skulle kunna tillföra underrättelser från de inspärrades familjer och detta midtför preussarnes näsa, men samme fiende som inventerat rörliga kanoner för att skjuta ner ballongerna och som hetsat sina dresserade örnar och falkar mot de stackars bresdufvorna, hade ingalunda glomt den våta vägen i sina försigtighetsmått och alla utvägar å floden voro spärrade med kedjor. Posttjenstemännen förtviflade likväl ej och hundradetals planer uppgjordes och förkastades, ty på mer eller mindre fyndiga projektmakare var ingen brist. En ville skaffa in posten i Paris i form af fotografiska depescher, förvarade i ihåliga simmande klot, en annan ville ersätta dessa genom artificiella maskbon, som i mängd förekomma på Seinen, en tredje genom en undervattensbåt, men alla misslyckades. Sålunda hade man försökt att smyga sig fram på jorden, genom lvften, under vattnet. Om man så skulle törsöka sin lycka under jorden? Några djerfva sällar sökte att framtränga genom katakomberna, alla misslyckades och en omkom ömkligen i gyttjan. EA —— —— — — ää—h—k——— Rn