Göteborgsposten – 8 mars 1871, sida 2

att bli skaftade genom Parkins försorg: han får utdela understöd till en hel mängd; yrket ligger nere. — Nåväl, jag har ingentiog deremot. — Nå låt då det förflutna vara glömdt. De skakade hand med hvarandra, och ett par timmar derefter var det bekant att mr Little ändtligen var ense med föreningen. Han besökte ett par gånger miss Carden, men träffade henne ej hemma. Tredje gången fann han henne hemma; men hon hade besök af en dame, hvilken talade med henne om den bal mr Carden och miss Carden skulle gifva. Henry kunde ej deltaga i detta samtal, men han fick ätskilliga ömma blickar som kommo hans hjerta att klappa. Den unga damen satt qvar och sladdrade om ett och detsamma, ty hon var öfvertygad om att intet annat ämno kunde mäta sig i intresse med Åbalen. Henry reste sig slutligen från sin plats i förtviflan. Men Grace, som under sista halftimman pinats af detta samtal, följde efter honom till dörren, och han begagnade sig af tillfället för att säga henne att han ej längre var arbetare, utan att han nu var husbonde med arbetare under sig. Grace såg att han triumferade och hon uttryckte sin glädje deröfver. — Men, sade hon, jag hoppas att ni ej skall behöfva ångra att ni afslagit mr Rabys anbud. — Aldrig, sade han i fast ton, såvida jag ej förlorar er. Nu då jag är sjelfständig frågar jag er om ni vill vänta två år på mig? (Forts.)