Göteborgsposten – 6 mars 1871, sida 1

Från Riksdagen. kamrarnes förberedande möte i försvarsfrågan. (Ur Stockh. Dagblad.) Det af vice talmännen i riksdagens begge kamrar utlysta möte mellan kamrarnes ledamöter i afsigt att åstadkomma en förberedande öfverläggning rörande lifsfrågan vid innev. riksdag, nemligen frågan om vårt försvarsväsendes organisation, egde i Fredags afton rum å stora börssalen. Mötet öppnades af v. talmannen i Första kammaren Fåhreus, som, jemte det han uttryckte inbjudarnes tacksamhet för det intresse för frågan, riksdagens representanter visat genom att, så talrikt som skett, infinna sig vid mötet, hänvisade dem till här nedan ömnämnda diskussionsfrågor samt uppmanade mötet att valja ordförande. På hr Fåhrei förslag antogs härtill med acclamation ordföranden i innevarande riksdags s. k. försvarsutskott, presidenten frih. L. de Geer, hvilken ock åtog sig uppdraget. Till öfverläggning hade uppstälts följande fyra frågor: 1:0. Fordrar omsorgen för vårt lands försvar, att våra försvarskrafter utan dröjsmål förökas och förstärkas? 2:0. Bör för den förstärkning af våra fösvarskrafter till lands, som anses behöflig en längre uttträckt och mera strängt tillämpad allmän värnepligt åläggas? och hvilka äro i sådan händelse de bestämmelser, angående tjenstetid och vapenöfningar för de värnepligtige, som med afseende å våra förhållanden kunna anses mest lämplige? 3:o. Kan vid den allmänna värnepligtens utsträckande vår armåorganisation undvara stamtrupp, och hvilka fördelar erbjuder en tillämpning af stamprincipen? 4:0. Om en stamtrupp anses behöflig, kan vår nuvarande indelta trupp fortfarande dertill användas, eller bör den småningom ombildas eller utbytas emot en på annat sätt bildad stam; och huru bör i senare fallet den nya stammen bildas? Rörande den första af dessa frågor uppstod a temligen vidlyftig öfverläppning, som Öpppaes a hr Hazelius. Tal. uttryckte sin förundran deröfver, att såsom främsta diskussionsämnet vid mötet blifvit uppställd den frågan, huruvida vi böra göra något för vårt försvar. Denna fråga ansåg tal. besvaras af sig sjelft. Ingen riksdagens ledamot hade väl begifvit sig hit för utöfvandet af sitt kall, utan att han haft klart för sig att frihet och sjelfstän