Göteborgsposten – 6 mars 1871, sida 1

Den 3 Mars. Stadgandet i 72 R. F. att riksbanken skall endast med silfver inlösa sina sedlar, har nyligen ådragit banken en ganska betydlig törlust. Den 21 Juli förlidet år beslöto bankofullmäktige att till förstärkning af den metalliska valutan här på platsen från London med snaraste indraga silfver till värde af omkring 60,000 sterl. Silfret afsändes från London under de sista dagarne at Juli, men då silfverpriset der utgjorde 617)83 pence pr uns standard silfver, så blef följden deraf att kostnaden utgjorde för hvarje riksdaler riksmynt 4,338 öre, eller 4!(, 00. Denna förlust hade dock kunnat undvikas om bankofullmäktige — då numera det stadgande i bankoreglementet bortfallit att bankens guldförråd icke får öfverstiga en tiondedel af silfverförrådet — indragit den erforderliga metallförstärkningen i guld, en åtgärd som icke innebar något ätventyr emedan bankens silfverförråd här på platsen, uppgående till öfver 9,300,000 rdr, måste anses hafva varit mer än tillräckligt till mötande af hvarje sannolikt kraf på sedelvexling mot silfvermynt. Dessa omständigheter framhöllos också af bankens revisorer; men fullmäktige anmärkte häremot att banken är skyldig att med silfver inlösa sina sedlar, och att så länge detta stadgande gäller måste fullmäktige tillse att den vida väsendtligare delen af metallförrådet utgöres af silfver. Man finner således att det stora nitet för bibehållandet af 72 8 R. F. i dess närvarande ordalydelse medfört en obestridlig och ganska betydlig förlust, hvilken drabbat banken, utan någon deremot svarande fördel för statsverket eller allmänheten. Men också göra bankofallmäktige det minsta möjliga för att sätta gvldmynt (Carolinerna) i omlopp. Af fullmäktiges förhandliugar, refererade i bankoutskottets memorial N:o 6, framgår en afgjord obenägenhet att