Göteborgsposten – 6 mars 1871, sida 1

Frih. Åkerhjelm, som derefter fick ordet, såg frågan ur en annan synpunkt, stödjande sig på den i 57 S R. F. uttalade grundsatsen om svenska folkets rätt att sig sjelf beskatta utgörande detta en garanti för minoriteten mot majoritetsförtryck men denna uppfattning angreps af gretve Sparre, hvilken utan rvifvel fullkomligt riktigt anmärkte, att den i kommunallagen menigheterna tillerkända sjelfstyrelsen blef tillintetgjord om sjelfbeskattningen för kommunernas gemensamma hushällsangelägenheter ställdes i beroende af den sjelfbeskattning i högre mening som hela svenska folket egde. Deretter höll tal. strängt på den grundsatsen, att kommunerna egde ovilkorlig rättighet att deltaga t. ex. i jornvägsbyggnadsföretag. Interpellationen karakterisorade han derföre såsom rent af absurd. Men så gjorde icke hr Hierta, hvars fruktan just för alla jernvägsanläggningar ökades af grefve Sparres yttrande. Men han medgaf dock att interpellationen kanske varit öfverflödig, betraktade den som en grannlagenhetsfråga, och lät förstå att åtminstone några af konstitutionsutskottets ledamöter kanske hade någon liten andel deri att interpellationen kommit fram. Hr Carln, som tillhörde de 83 hvilka röstat för bifall till interpellantens begäran att framställa sitt spörjsmål, tycktes dock ej vara fullt ense med sig sjelf om interpellationen var fullt laglig, men å andra sidan ville han ej hålla så strängt på formerna och tycktes icke vara riktigt belåten dermed, att hr civilministern velat inrymma åt den mindre kommunen samma rätt som åt den stora (landstinget) i afseende på beslut om kommunikationsleder (Månne hr Carlns mening kan vara sådan, att om t. ex. en föreslagen jernväg kommer att dragas genom en socken belägen i hörnet af ett län, nämnde socken icke skall ega rättighet att utan landstingets samtycke bidraga till ifrågavarande jernväg ?). Till slut kom hr Carlen till samma åsigt som grefve Sparre, att kammaren borde i en motiverad dagordning uttala, att hr civilministerns afgifna förklaring var tillfredsställande. I ett mycket långt och mycket salvelsefullt föredrag försäkrade hr Ehrenborg, att han i bästa välmening bade väckt sin motion, att det smärtat honom då den blifvit förkastad, att han med sin interpellation alldeles icke åsyftat en skymt af anmärkning mot de beslut som regeringen fattat och hade blifvit nästan förfärad då 79 ledamöter velat vägra honom att tå framställa interpellationen; men han hade velat åstadkomma en begränsning at sjelfva begreppet om kommunens gemensamma hushållsangelägenheter ur tvenne synHunkter, dels efter deras lokala omfattning och dels etter deras art, men i beggedera sallen bade. han funnit att just jernvägsanläggningar föllo utom detsamma. (Huru dessa åsigter förlikas med hr Ehrenborgs i motionsvag gjorda yrkande att staten skulle bevilja it Lndes bergslag 50,000 rdr i anslag utan återbetalnivgsskyldighet, för inlösen af erforderlig mark till Frövi-Ludvika jernväg, som ir ett enskildt företag, torde ej vara så lätt alt inge). Med mesta skärpa nagelsors interpella tionen at hier Asker och Sjoberg; den törre yrkade strängt på 90:de S:s i Reg.-formen re pekterande, på hvilken hr Carlen tycktes vid letta tillfälle lägga föga vigt, varnade mot ulltaget att riksdagen upptoge afgjorda fråsor af enskild natur till omprötning, och ansåg det betänkligt om man ville försätta komnunerna i omyundighetstillstånd; den senare yttrade att han hade begärt interpellationen på bordet, emedan den väl tarfvade att moget begrundas, att den betydande minoriteten också nsett att den var betänklig, att han helst sett om hr civilministern icke besvarat den, betviflande derjemte att den senare af diskussionen fått någon upplysning, men hoppades att det skulle blifva både första och sista gången som en dylik interpellation tramkom. Dermed slutades diskussionen, som fortgick under fullt två timmar och med hvilken allraminst hr Ehrenborg torde ha funnit sig belåten. Den 3 Mars. StagLangat 79 CMR F att riksbanken