Göteborgsposten – 2 mars 1871, sida 3

lägringen. En korrespondent till Times, som ville öfvertyga sig om, att qvinnorna verkligen väntade hela natten ända till morgonen för att erhålla dessa understöd, begaf sig vid midnatt genom Paris mörka och tysta gator till börsen; då han kommit i närheten af denna plats, hörde han ett buller som af tusentals röster, hvilka voro samlade på ett ställe. Straxt efter fick han sigte på en tät massa qvinnor och barn, sträckande sig nedåt gatan, så långt ögat kunde nå. Det var icke alldeles mörkt, ty en mängd ljus fladdrade här och der bland hopen eller bildade midtelpartiet i grupper, hvilka antingen skämtade med hvarandra eller stodo tysta och dåsiga på gatan. Denna sträcka af menniskor omfattade väl en god åttondels mil. Minst 10.000 personer voro der samlade, bivuakerande på gatorna i den skönaste och rikaste stad i Europa, för att bli de första, hvilka mottogo litet bröd och ost påföljande morgon. Vid slutändan stodo ännu täta leder om D man. Alla qvinnorna voro försedda med ett kort och de flesta af dem hade en korg på armen; de skämtade muntert med hvarandra, oaktadt de redan väntat många timmar. Då korrespondenten frågade en af dem, när hon trodde sig kunna komma fram till platsen för utdelningen och erhålla sin del, svarade hon helt lugnt: Jag hoppas tidigt i öfvermorgon4. Ämnar ni verkligen stå två nätter å rad på gatan? — Ja, hvarför inte? det göra ju alla de andra. Dessa menniskor hade strömmat till från alla håll i Pa några af dem hade gått en half mil eller mer, för att i två dygn vänta på litet mjöl, ost, skinka och skorpor. Icke en enda af dem beklagade sig; de voro alla öfvertygade om, att det, som de fingo, nog skulle ersätta dem denna obehagliga och tröttande väntan. Längre fram blefvo lederna ännu mera oregelbundna; man hade der väntat ännu längre och häfdat sina anspråk på en bestämd plats på gatan, hvilken ingen sökte bestrida dem. Trottoarerna å ömse sidor af gatan voro upptigna af gestalter, hvilka, insvepta i sina täcken, makligt sträckte sig på stenläggningen. På ett ställe hade ett par slagit sig ned på en madrass midt på gatan. På andra håll sågos grupper samlade kring ett ljus eller en lykta sjungande, pratande eller berättande historier. Man fick i allmänhet det intrycket, att fruntimren betraktade det hela som en ypperlig komedi och roade sig mycket åt den. På ett ställe fördref en mängd barn tiden med att spela kort, medan andra gjorde några förtviflade och högst komiska försök att göra det riktigt beqvämt åt sig för natten. Det var ofta svårt att ibland denna hop af qvinnor se, hvar den ena började och den andre slutade. Oaktadt män icke tingo ställa sig i squeuen, såg man likväl här och der manliga gestalter, hvilka sannolikt vaktade sina hustrurs platser. De hvilka väntat längst, hade ett slags privilegium, att få lemna sin plats en stund och komma igen. Vid sträckans slut. d. v. s. vid utdelningsstället, frågade korrespondenten en ung, svartkländ qvinna, som sannolikt tillhörde en bättre samhällsställning än de, hvilka stodo i hennes närhet, huru länge hon väntat der. -Frän i går morse kl. 9, svarade hon. Hon hade således stått der under 39 timmar. Nu skola sannolikt åtgärder vidtagas, att utdelningen kan försiggå både natt och dag, och att ännu flera depoter upprättas. Det är nastan otroligt, hvilket tålamod, ordning och lugn de väptande lägga i dagen, men det råder också endast en tanke om, att qvinnorna under hela belägringen visat det sannaste hjeltemodet, tsynnerhet ur de lägre klasserna: deras mod och uthållighet förtjenar det största beröm.