— Ah! sade Coventry. Jag tyckte väl jag att det var någon hos honom i rummet, men jag ville ej blanda mig i saken. . George, groomen, och en annan person hade satt sig upp på snabba hästar och togo vägen till Hillsborough. Men Cole med sina hundra minuters försprång var i säkerhet, innan de hunnit halfvägs. Hvad som mest förvånade betjeningen var att han kunde ha skrufvat ifrån gallerna och att han erhållit ett rep. Då de höllo på att afhandla detta ämne darrade Coventry af fruktan att hans små bössmejslar skulle bli upptäckta. Men nej, de voro ej i rummet. Det var en stor hemlighet; men Raby sade att de borde ha undersökt mannens kropp lika väl som hans fickor. Han lät lösa ner repet och såg att det var ett nytt samt att det sannolikt blifvit köpt i IIillsborough. Han skulle försöka att taga reda på hvar. Sedermera fann man en kula i förstugudörren. Coventry ursäktade sig. . — Ert misstag var att förfela karlen, ej att träffa i dörren, sade Raby. En tröst är att jag kittlade honom litet med mina små hugel. Nästa gång skall det bli större. Allt hvad vi nu kunna göra är att anmäla saken för polisen. Jag måste resa till Hillsborough, förmodar jag. Sauiren reste också till Hillsborough, der han omtalade hela historien för poliskommisssrien. Han fann att denne nitisko tjensteman redan kände till sjelfva faktum och att han redan vidtagit Åtgärder för att om möjligt