Göteborgsposten – 1 mars 1871, sida 2

Från nationalsörsamlingen i Bordeaux soreligga nu närmare referater. I spetsen för den yttersta venstern står Louis Blanc, som synes hafva stält sjelfva Gambetta något i skuggan. I spetsen för den moderata venstern står deremol Jules Simon. Den förra fraktionen vill ej gå in på en fred, som är förenad med landafträdelse, och har sökt att med sig härför förena den moderata veastern, hvilken likväl icke velat binda sig. Det tal, som hr Thiers höll vid sammanträdet d. 19 Febr., eter det han valts till innehafvare af den verkställande makten, löd: Mina herrar! — Jag måste framför allt tacka eder, icke för den ö väldigande börda, som j vid sammanträdet i förgar laden på miva axlar, utan för det bevis på förtroende, som j dermed gätven mig. lastän jag oroas öfver det svåra, farliga och isynnerhet smärtsamma värf, som j hafven uppdragit åt mig, har jag likväl blott baft en enda känsla och tanke, neml. att jag borde obetingadt lyda mitt land, hvilket bar större anspråk än någonsin på vår lydnad, våra tjenster och vår kärlek, derför att det är så olyckligt. Ja, det är tyvärr olyckligt, olyckligare än det någonsin varit under sin utomordentliga, vexlande och lysande historia, hvilken visar oss, att det så ofta nedstörtade i olyckans afgrund, för att plötsligen åter höja sig till maktens och berömmelsens tinnar, och att det städse haft del i allt, som var stort, skönt och gagneligt för menskligheten.