Göteborgsposten – 24 februari 1871, sida 1

senaste riksdagarne vidtagits med afseende på diplomatiska kåren, hvilka nedsättningar visade att regeringen tillmötesgått representationens onskningar så längt landets intressen och dess värdighet det medgifvit. Han yrkade derföre bifall till utskottets förslag. — II. exc. utrikesministern grefve RucktyIlister uttalade sin förvåning derofver, att under en tid som den närvarande, full af politiska förvecklingar, man kunde ifrågasätta nedsättning i allmänhet i anslaget till den diplomatiska kåren. Beträffande de at frih. Raab gjorda anmärkningarne, påpekade tal., att ministern i Köpenhamn innehade en af Sveriges vigtigaste diplomatiska poster i utlandet, att lefnadskostnaderna i Köpenhamn i motsats mot nämnde tal:s påstående torde vara dyrare än i Stockholm, samt slutligen att Sveriges minister i Köpenhamn måste till följd af sina nödvändiga förbindelser med danska myndigheter representera långt mer än utrikesministern i Stockholm. Dessa omständigheter ansåg tal. fullt ådagalägga att den hittills utgående aflöningen till det ifrågavarande sändebudet ej vore för hög. Näst ministern i Köbenhamn äro de i Petersburg, Berlin och Paris de vigtigaste posterna, och torde deras apanage ej vara högre än behofvet kräfde. IIvad London angick, ville tal. knappt nämna uttrycket att lefva medderstädes. Washington vore en ort, der vårt land hade många och dyrbara intressen att bevaka, hvadan de 8000 H. bco, som voro anslagna till dervarande envoy6s underhåll endast kunde anses motsvara de minsta fordringar på en med arbetet någorlunda proportionerlig aflöning. Att vi der hade en envoyg och ej en ministerresident hade sin orsak deri, att man på de flesta ställen i utlandet funnit sig böra afskaffa de sistnämnda posterna. Att Förenta Staterna i Stockholm endast hade en ministerresident betydde intet — de kunde mycket väl nöja sig med en generalkonsul, då de endast hade få intressen att bevaka hos oss mot vi hos dem. Slutligen anhöll tal. att få förbehålla K. M:t rättigheten att, då en minister blir indisponibel, öfverflytta henom på expektansstat. — Grefve J. O. Mörner sökte orsaken till det myckna klander som låter höra sig då frågan gäller 3:dje hufvudtiteln, uti den hemlighetsfullhet, som rådde rörande vår diplomatis verksamhet och att folket och dess representanter få så föga reda på våra förhållanden till utlandet. I andra länder får representationen likväl upplysningar i detta hänseende och der förekomma också aumärkningarne mindre. Tal. hade under hela den tid han varit riksdagsman erfarit intet beträffande den verksamhet våra representanter i utlandet utöfva. — Statsrådet frih. Leijonhufvud ansåg våra diplomaters verksamhet böra inskränka sig till att studera det lands lagar och behof, der de äro satta att representera vårt land, för att, då de bli uppkallade till tjenst, kunna lemna fullständig och tillförlitlig utredning af förhållandena. Tal. påpekade i detta afseende de fördrag, som på senare tider afslutats, som Öresundstullens aflösning, franska handelstrakten m. fl. Vidare fästade tal. uppmärksamheten på den mängd göromål, som röra enskilda personers intressen, hvilka utrikesdepartementet måste taga om hand. Vigten af dessa finge icke förbises, ty det gällde svenska medborgares rätt och välfärd, som det vore lika angeläget att bevara på det främmande området som inom eget land. — Grefve H. Hamilton besvarade grefye Mörners yttrande angående svenska folkets önskan att få närmare insigt i våra förhållanden till utländska makter. Att här ej ges ut en bok af den eller den färgen har sin grund deri, att Sverige beträffande de afgörande politiska fråsorna icke kan ställas i någon jemförelse med de makter, hvilkas erd i dessa fråger ha vigt, och hvilkas representationer derför ha anspråk på att sättas kunskap om dithörande förhållanden. Om en vigigare politisk fråga uppstår, kan väl ingen sätta i råga att Sverige skall uppträda såsom skiljedomare ller försöka inverka på frågans lösning. Vår diplonati är härvidlag hänvisad att följa med hvad Som sker i utlandet, men icke att framställa något regeingens direkta ingripande i de stora politiska fråserna. Deraf töljer att det ej kan vara någon anzelägenhet för svenska representationen att få närnare kännedom om våra utrikes representanters erksamhet, men ock motsatsen, eller att några onöliga meddelanden ej gitvas, som kunna störa förroendet till våra diplomater och ha den verkan, att le vid ett annat tillfälle ingenting få veta. I alla tandelser ansåg tal. dessa blå och gula4 böcker cke utöfva det inflytande, som man velat gifva dem. ikade bifall till utskottets förslag. — Urefve af Jgglas uppträdde åter för att uttala några erinrinar med afseende på expektansstaten. Tal:n ansåg tt statsutskottet endast fullgjert sin pligt när det, å frågan om samma stat blifvit framlagd, också ttrat sig deröfver. Beträffande detta ämne föreedde sig ett besynnerligt förhållande: K. M:t har ätt att i diplomatiska värf använda en person på en plats, der han anser lämpligast, likaväl som peronen har rätt att afstå från platsen. Men då en erson kommer på expektansstat minskas K. M:ts itt. under det personens ökas. Detta vore ett skäl tt så litet som möjligt anlita expektansstaten, men tt i stället, när så var af nöden, verkställa öfveryttningar till pensionsstaten. — Utrikesministern retve WVachtmeister påpekade att den föregående laren begått ett misstag i sitt sista yttrande, enär M:t egde precis samma rätt i begge fallen, anngen en person var förflyttad på expektansstat elr ej. Tal. ville likväl försöka att iakttaga all möj3 sparsamhet, ehuru han, med afseende på statsutkoltets hemställan, att K. M:t täcktes tillse, att misterstatens expektansstat icke måtte utan i fall af ingande nödvandighet anlitas, icke riktigt kunde tta hvarken ändamålet eller syttet med en dylik emställan. — Efter slutad öfverlaggning bisolls utottets förslag oförändradt. Kammaren ötvergick derefter till behandlingen Sjette hutvudtiteln eller anslagen till civildeparmentet. Samtligt hvad utskottet under denna hufultitel hemställt bifölls med undantag deraf att, i otsats mot utskottets afstyrkan och i likhet med NM:ts förslag, Kammaren dels, efter votering med röster mot 37, höjde landtmäterisekreterarens län 3500 rdr till 4000 rdr, dels bestämde anslaget i l statens jernvägstrafik till 4,500,000 rdr. Utskött hade hemställt om anslagets utgående till ett lopp af 4.300.000 rdr