Göteborgsposten – 24 februari 1871, sida 1

— Verkligen! Det förändrar saken. Gif miss Carden en stol. Hon satte sig ner och fästade sin blick på Henry Little — en blick som tydligen sade: ÅJageskall försvara er, om det är nödvändigt. Hans bleka kinder fingo färg vid åsynen af henne. Mr Raby ordnade sina papper för att göra anteckningar och vände sig till Cole med följande ord: — Anklagelsen mot er är att ni af åtskilliga personer denna qväll blifvit sedd utöfva ett grymt öfvervåld. Ni och två andra karlar anföllo och öfvermannade en här närvarande person, och under det han låg hjelplös på marken sågs ni höja en tung blypiska — (Har ni hemtat hit blypiskan, George?) — Ja, sir, här är den. — Och dermed slå honom åtskilliga slag. — Oh, det är rysligt! — Inga anmärkningar, miss Carden om ni behagar. I följd af dessa slag svimmade han kort derefter och var under en lång stund medvetslös. Måhända kommer han tillfölje af denna misshandling att lida beständigt mehn. — Honom är det ingen fara med, sade Cole; jag är den ende som är skadad. Han gaf mig ett dugtigt slag med sin hammare och har äfven tillfogat mig denna skada på ögat. — Tydligen för att försvara sig sjelf. Hvilketdera Partiet anföll först det andra? — De anföllo mig naturligtvis, sade Henry, Fyra stycken,