Göteborgsposten – 24 februari 1871, sida 1

— Jag skall snart taga reda på hvem det är, sade Jael. Visa er ej, miss, det skulle förarga squiren; han är säkert ej vid godt lynne om han träffat på honom arbetande i den gamla kyrkan. Grace gick derefter tillbaka och Jael sprang vidare. Men hon kann ej förr fram till truppen än Raby befallde henne vända om i en ton som hon ej vågade motstå. Hon sprang tillbaka och sade Grace att de buro honom sårad, och att squirens ögon sprutat eld. Grace smög sig in i salongen och lät dörren stå på glänt, Straxt derofter inträdde Raby, hans män och hans sångar i förstugan och Grace hörde Raby säga: — För fångarne in i matsalen. Grace Carden satte sig ner och stödde hufvudet mot handen. Efter en stunds eftertanka fattade hon ett raskt beslut. Hon steg upp, blek men fast och yttrade: — Kom med mig, Jael. Derefter gick hon direkte in i matsalen. Coventry trädde in efter henne. Rummet var fortfarande klart upplyst. Mr Raby satt längst bort vid ett bord och fångarne, vil bevakade, stodo färdiga att undergå förhör. — Ni kan ej få vara inne här, var mr Rabys första ord till Grace. Men hon var beredd härpå och stod qvar. — Ursäkta mig, biste onkel, men jag vill gerna se er skipa rättvisa, och dessutom tror jag att jag kan säga er något om den ene af fångarne,