Göteborgsposten – 24 februari 1871, sida 1

——————— hs NS ön sistnämnda förslag skiljer sig från regeringens hufvudsakligen deri, att enligt detsamma man skulle, i stallet tor den föreslagna lagbyran erhålla en ny lagberedning. Under den i Anura kammaren förda devatten utvecklades ganska fullständigt, synnerligast af h. exc. jusuitiestatsministern samt hr Dutva och gretve Sparre skillnaden mellan de olika sätt att gå tillväga, hvilka sålunda blitvit ifrågasatta, och det erinrades från denna sida, att man medelst den af regeringen föreslagna metoden hade för afsigt och kunde hoppas ett någorlunda skyndsamt afhjelpande at bristerna i lagstumingen, hvaremot, om man enligt ur Carlens yrkamde uppställde en kodifiering at lagen såsom en blitvande lagberednings framsta aliggande, man maste halla sig beredd på att se ärtionden törflyta innan något resultat kunde ernås. Hr Carlen trodde dock att arbetet skulle, med anledning af de förarbeten som blifvit af lagberedningen och lagkomiten undangjorda, kunna iullbordas på 10 år. — Med anledning af de skiljaktiga beslut, i hvilka kamrarne stannat, kommer trägan at blitva föremål för gemensam votering, dervid det kan med temlig visshet forutses, i betraktande af den betydande majoriteten i körsta och den starka minoriteten i Anura kammaren, att statsutskottets ftörslag, med hvilket justitiestataministern förklarade sig belåten, blir at riksdagen bitfallet. k. M:ts, af utskottet understödda proposition om anslag till anordnande at ett Straffarbetsfängelse a Nya Farfvet vid Götoborg gaf anledning till rätt hiliga debatter i båda kamrarne. I Första kammaren försvarades utskottets hemställan af statsråden frih. Leijonhufvud och Berg, hrr Dickson, Hasselrot, Fröman m. fl., hvilka framhölio statens behol af utrymme för strafi-tångar, hvaremot hrr Wallenberg, gretvarne C. G. Mörner och H. Hamilton m. sl. påpekade det olämpliga i att för detta andamal, som såkert på billigare vag kunde ernås, använda en så uyrbar plats, hvilken med vida större föruel kunde for industriela ändamål upplatas. Kammaren bifoll utskottets hemställan med 49 röster mot 46. — I Andra kammaren uttalade hrr Kallstenius, Lindström, Appeltoft, korsbeck m. fl. den ötvertygelsen, att med itragavarande byggnadsföretag borde tillsvidare anstå. Redan sjeliva det föreslagna byggnadssättet med tunna bradväggar mellan de olika cellerna talade mot upptörande af detta fängelse. Dertill komme, att uet för närvarande då strasf-fångarnes antal vore 1 nedgående, icke kunde anses benösligtDe i Malmö, Karlskrona och Långholmen befintliga sTtraflanstalter af liknande slag vore för närvarande tilliyllestgörande. Vidare borde tagas i betraktande, att uen plats, som vore i fråga att användas, möjligen kan komma att bli behotlig för flottans behot. Men om ätven ej så skulle vara fallet, skulle det vara ekonomiskt oklokt attarasera en kronans egendom, som, enligt ett af kommiterade afgitvet utlåtande är värd 13 million rdr. Erholle man endast halften af denna summa eller ännu mindre, skulle det vara fullt tillräckligt för uppförande på någon annan grund af ett nytt straffarbetsfängelse. — Hr grefve Posse förordade ifrågavarande anslag, enär upprattande af fängelser med s. k. nattcellar just vore öfverensstämmanue med den nyare tidens straflsystem, och dessa cellar verkligen skulle komma att ordnas på ett fullt ändamälsenligt sätt. Platsen för det nya straffarbetsfängelset vore ock i alla hänseenden ganska lämplig. Att vilja bibehålla Nya varfvet i Göteborg vore alls icke öfverensstammande med de asigter, som såväl 1869 års revisorer som 1370 års riksdag uttalat, eller att ifrågavarande depot borde indragas, då vi hade all möda att fylla de båda återstående stationernas i Karlskrona och Stockholm. Det kunde visst låta bra, att denna egendom vore värd 13 million rdr, men någon köpare dertill vore svår att finna. För öfrigt vore den omtalade minskningen af fångantalet alltför liten, att förtjena alseende. Liknande äsigter uttalades at hrr Abr. Rundbäck, Almqvist, Carln, hvilka sistnämnda ur sin egen erfarenhet anförde åtskilliga exempel på gemensamhetsfängelsets skadliga inflytande och nödvändigheten att vid utsigten att 1å vattenoch brödstraffet inskränkt eller afskafraut, sätta administrationen i stånd att bereda plats i cell åt de brottslingar, som eljest skulle hafva drabbats af detta straft; af hr Adiersparre, hvilken ädagalade icke allmänt obehöfligheten utan äfven olägenheterna för flottan af detta etablissement samt omöjligheten att få det såldt. — Efter det äfven justitiestatsministern förordat förevarande anslag såsom egnadt att befordra det i många hänseenden fördelaktiga straffcellfängelsesystemet, skreds till votering, hvarvid K. M:ts propositien godkändes med 9 röster mot 65. Utan diskussion godkändes i båda kamrarne utskottets hemställan om bifall till af K. M.t äskadt extra anslag till hofratterna, stort 10,000 rdr, för att i händelse af behof kunna låta rikets hofrätter arbeta å förstärkta divisioner. Eftermiddagssammanträdet i Onsdags inom Första kammaren upptogs förnämligast af öfverläggning rörande de af K. M:t äskade anslag under Tredje hufvudtiteln. Statsutskottet har tillstyrkt beviljande utaf det i den k. propositionen begärda beloppet, neml. 603,800 rdr, deraf 340,800 rdr till ministerstaten, i hvilken senare summa dock åtskilliga reservanter inom utskottet föreslagit en nedsättning med 40,500 rdr, som dock borde beviljas såsom tilltälligt anslag till ofrergående utgifter. Diskussionen öppnades af frih. A. C. Raab, som framställde åtskilliga anmärkningar mot de begärda anslagen i allmänhet. Bland annat påpekade han det besynnerliga förhållande, att Sveriges minister i Köpenbamn har nära tre gånger så stort apanage, som utrikesministern i Stockholm, der lefnadskostnaderna öfverhufvudtaget likväl äro dyrare än på let förstnämnda stället. Jemväl förekom det underligt, att då Förenta Staternas regering nåjer sig med att hitsända en ministerresident, vi ovilkorligen måste vara något förnämare och i Förenta Staternas residensstad hafva en envoyd, naturligtvis med aflöNing efter sin rang. På dessa båda platser kunde således enligt talarens åsigt besparingar göras, utan utt derigenom i ringaste mån vår värdighet skulle redsättas eller våra intressen blifva mindre tillgodoedda. Tal. gjorde äfven några erinringar mot den tt K. M:t framlagda expektansstaten och slutade med ut yrka bifall till reservanternas förslag. — Grefve if Ugglas påpekade de nedsättningar, som under de —p FUL ds AR