Göteborgsposten – 23 februari 1871, sida 2

kraft söka att motsätta sig afträdandet af den så vigtiga Moselle linien med Metz, utan hvilken Frankrike ligger öppet och värnlöst för en inkraktande fendes armber. Märkligt är ätven att se, huru dena allmänna meningen inom England just häraf redan nu lifigt uppröres, liksom funne den sig, plötsligt uppvaknande, stå inför den förfärande verkligheten : af, att Frankrikes inflytande utåt såsom stori makt hotas med att, om icke försvinna, likväl t betänkligt inskränkas. ö Nästan icke en dag förgår, utan att insterpellationer ega rum i det engelska parla; mentet angående regeringens politik gentemot Frankrike och England. Många ongelsmin, hvilka förut hyste fördomar mot Frankrike I och förkärlek för Preussen, börja nu att på i allvar befara, att det sista halsärets händelser skola bli af de skadligaste verkningar för deras eget land, att Frankrikes nederlag skola visa sig vara Englands egna nederlag, likasom slaget vid Sadowa indirekte gaf Frankrikes ställning och inflytande i Europa en så allvarsam knäck, att det sedan icke kunnat repa sig derefter. Skall England göra något för sin trofaste bundsforvandt Frankrike, så är det också i sanning hög tid. Alla de föreställningar och önskningar, som England hittill den vördsammasta form gjort Preus sen, hafva varit spild möda; man har, såsom de engelska ministrarne sjalfva medgifvit, icke fästat vid dem det ringaste alseende. Bismarck skall lika litet som förut medgifva England inblandning i fredsunderhandlingarne. För att yuerligaro skrämma upp det, har han låtit sitt blad i Berlin förklara, att det icke är han som bestämt fredsvilkoren, utan hela det tyska folket, hvilket aldrig skulle förlåta honom, om han icke genomlörde den politek, för hvilken det redan gjort så stora uppoffringar: för att gilva yttermera kläm åt sin ställning, har ban äfven inbjudit de särskilda tyska staterna att skicka ombud till Versailles, med hvilka han kan konferera vid underhandlingarne. Den engelske parlamentsledamoten hade derför rätt, då han sade det vara en löjlighet att törutsälta, det engelska noter skulle kunna uträtta det aldra ringaste. England måste interve nera på ett helt annat sätt, om det skall kunna uträtta något, och härtill sinnes det in gen utsigt, så linge den nuvarande ministeren består. Problematiskt är, huruvida ett ministerskifte skall häri verka någon ändring; men sympatierna för Frankiike växa emellertid hos den allmänna meningen i Eogland, och angreppen mot regeringen tilltaga. I Ötverhuset har ministören Glandstone d. 15:de d:s hdit ett ganska betecknande ne derlag, i det lorderna, fastän sjöministern Childers var frånvarande, beslöto att nedsätta en komite, för att undersöka fiottans tillstånd. Hertigen af Somwerset, ifrån hvilken förslaget utgick, motionerade det bl. a. dermed. att den nuvarande ministören icke kunde qvar stanna vid rodret, om England råkade i krig. I ett fall har således England tagit ett betydande steg framåt. Man har omsider börjat inse, att det behölves mer än tomma fredsproklamationer och qväkarepredikningar, då man befinver sig midt i en krigsperiod, hvilken elter hvarje ny sammanstötning alltmera antager karakteren af att blitva permanent. Man finner, att man ej längre kan förlita sig på sin blotta fredskärlek eller sitt geografiska läge, så framt man vill fort arande vara en lånk af den stora europeiska folkkedjan och deltaga i dess lidanden såväl Bom dess njutningar, men ej på kinesiskt sätt isolera sig och betrakta sin utveckling som någonting at slutadt, hvars granser äro en gång för alla utstakade. Också har sjeltva den minister, som företrädesvis räknar sig till Manchestermännen, fredsvännerna quaud möme, hvilken inledde sin verksamhet med reduktioner inom armn och flottan samt slopandet af ett par arsenaler, måst beqväma sig till att för parlamentet framligga ett nytt förslag till armöns omorganisering, hvilket ansenligt ökar dess numerär under det att krigsbudgeten för 1871 är inemot tre millioner pund större, än under innevarande sinansär. IIufvudpurkterna i detta förslag äro: Milisen al de frivilliga skola direkte ställas under kronan, för att skapa en innerligare samverkan mellan alla stridskrafterna. Armeenos styrka skall hädanefter utgöra 497,000 man, neml. 135,000 man regelbundna trupper, 139,000 milistrupper, 14,000 yeomen, 9000 af första reserven, 30,000 af andra tillika med de afskedade samt 170,000 frivilliga. I Underkuset — under debatten om Auberon IICrberts forslag, att regeringen skulle uppträda för ernåendet af hofsamma fredsvilkor för Fra krike — tadlade sir Robert Peel reg ens politik, såsom egnad att isolera Englind och förödmjuka det i Euas ögon, IIOmkommen srän en resa på kontinemen, sade han, kan jag intyga, ati man otverallt atskyr lunds politik. Tyskland töraktar den, Gronv-lhes (utrikesminis:orns) eprak emot Tyskland har förölmjukat England; Palmerston skulle aldrig sort ett dylikt språk. Han up: läste derpå citater ur oden ibläa boken till bevis för sitt påståendo, hafven skyndat eder, forttor han, w —L nn ——————— ET AAA EA EEE rov