svärd. Ånföraren för dessa män stod lutad ör-er Henry, hvilken igeukände samma mörka blixtrande 6 örnnäsa och ounletsdrag som hos den i vapenrustning dde riddore, hvilken han sett i drömmen och hvilken med förakt gått itrun honom. I detta ögonblick hördes ett krasande ljud; två af brottslingarne hade med sörtvillars snabbhet rusat in i Sakristian, derifrån upp på hästen och från honom hufvudstupa ut igenom fönstret. Mr Raby skickade alla sina min utom en till deras förföljande. Han gaf dem följande korta ordres: — Tag dem, lefvande eller döda — gör detsamma hvilketdera — de äro endast smeder och skurkar. Hans nästa ord ställdes till Uole. — Huru! tre skurkar mot en! Är det så man slåss i Hillsborough? — Jag är ingen skurk, sade Henry matt. — Det återstår att bevisa, sir, sade Raby sträft. Henry kunde ej svara, ty han afsvimmade. XVI. Då Henry Little åter kom till sans bars han af ett par starka armar i den kyliga nattluften. Mr Ruby gick i spetsen; histens hofvar hördes trampa mot den frusna marken bakom honom och han var sjelf omgifven af svärdbärande män i fantastiska drägter.