Göteborgsposten – 20 februari 1871, sida 2

De lade honom på en bänk och stänkte vatten öfver honom. Han återfick sin sans och mumlade: — Jag är ej mycket skadad — jo, jag tror ändå att jag fått nog. Då den första förskräckelsen hunnit lägga sig, ville de andra arbetarne bära honom till sjukhuset. Men Little trädde emellan sägande: — Nej, nej. Jag skall heldre sjelf betala doktorn. Han skall bli skött hemma och allt skall göras till hans räddning. Ack, hvarföre ville han ej lyssna till mig? En bår anskaffades, en madrass lades derpå och han bars genom gatorna, under det en sprang i förväg för att underrätta den olyckliga hustrun och Little skref upp hennes adress samt skyndade till doktor Amboyne. Doktorn bcgaf sig genast till den skadade mannen. Tucker hjelpte till att bira hem Simmons. Han återvände derefter tiil Grotait och omtalade tilldragelsen för honom. Dan var ej så förkärdad, att han ej darrade något på målföret då han framställde sin berättelse och Grotaits ögon fuktades af deltagande. Ingendera af dem talade ut och sade: Detta fördröjer vår plan med Little. Båda två blygdes för att vidröra detta ämne just nu. olyckshändelse och så orolig för offret för densamma, att han ej ville rida ut till Cairnhope. Han kom på aftonen in till doktorn och frågade; — Kan han lefva? Hvad Little beträffar var han så uppskakad af denna