Göteborgsposten – 20 februari 1871, sida 1

maren. Oaktadt denna ej obetydliga minskning, återser man åtskilliga som torde kunna rubrioeras såsom gengångare, antingen försedda med en ny beklädnad, eller i den gamla skruden. Några motioner, också gengångare, framträda under annan firma än förr. Icke så så äro uttryck af lokalintressen, på hvilka motionärerna måste fästa afseende och vid riksdagen exploitera så godt sig göra låter, om de — motionärerna — icke skola råka illa ut derhemma. Åtskilliga motioner ega endast förtjensten af att omisskänneligt vittna om en naiv välmening och tillika om föreställningen att ingen fråga är så obetydlig, att den icke både kan och bör göras till föremål för representationens behandling. Af de i Första kammaren väckta 42 motionerna är det endast några få hvars egentliga styrka — eller ursäkt — ligger i den nyss antydda naiva välmeningen. Några synas vara resultatet af dåligt lynne; men de allra flesta äro af den beskaffenhet att de utan tvifvel äro berättigade till representationens synnerliga uppmärksamhet, Till denna kategori räknar jag i första rummet hr Wallenbergs motion om införande af fondsystem i statens upplåning och hr Troilii om antagande af åtskilliga grundbestämmelser för en författning angående upplag af produkter och varor mot bevis, som uti viss persons eller innehafvares hand representerar eganderätten dertill. Det är utan tvifvel en ganska märklig företeelse att man under en förfluten period ganska lifligt påyrkade ett svenskt sondsystems införande, då likvisst inom landet inga lediga penningekapitaler furnos till fast placering; men man förnyade detta yrkande ändå, till dess penningetillgången ökades: då glömde man saken. Hr Wallenbergs motion har nu framlagts under gynnsamma omständigheter ; men den är så praktisk, så väl be:änkt, att den sannolikt just derföre icke vinner framgång. Jag befarar nemligen att halfva representationen icke fattar hvad med fondsystem förstås och att ganska många ansa att detta system är hinderligt för den skuldsättning som representeras af inteckningar. Hr Wallenberg bar ätven afgifvit, eller förnyat, sin motion om antagande af elt nytt svenskt myntsystom grundadt på guld. Om nödvändigheten af att antaga guldmyntsystemet blifva åsigterna bland de verkligt sakkunniga allt mindre delade. För dem (de sakkunniga) är det icke obekant att öfver 70 24 af Sveriges hela export redan betalas i guldvaluta, för hvilken dock sedan silfver måste köpas. Då så är fallet, ligger det i öp pen dag — för de sakkunniga, naturligtris — att sör intet land i verlden är anledningen större att öfvergå till guldmyntsystemet. Mon huru skall det blifva möjligt att göra den saken satilig för det stora flertalet inom representationen? IIr Troilius har med sin motion gifvit ett nytt uppslag till en ny lagstiftning för handelns och näringarnes betryggade verksamhet: den afser att genom anläggandet af magasiner och upplagsplatser, der en producent eller en handlande kan upplägga en vara och på densamma lå ett qvitto af sådan beskaffenhet att det representerar sjelfva varan, så att denna ej kan säljas eller pantsättas utan genom ett ölverlyttande af qvittot och ej heller tagas i mät eller beläggas med qvarstad, utan att sådan! itgård träffar sjelfva qvittst. För en eådan ipplagsrätt fordras dock en särskild lag, hvari emot upplagsmagasinerna inrättas af bolag, lertill at K. M:t bemyndigade. Det af hr lslius framlagda förslaget är hufvudsakligen I pyggt på samma grund som den danska lagen I t den 23 Febr. 1866, och det skall ganrka i i i i I i rkert äfven af alla solida affärsmän i vårt and med lifligt intresse omfattas, men — ja m framkommer jag återigen med mina dusier — lagutskottet har ju sitt hufvud för sig, inderligt konstrueradt, derom äro alla ense, I ch hvilket besviras icke obetydligt af denna inslagna ärelystnad, hvilken vållar så mycet ondt här i verlden. Skulle emellertid denna notion nu afstyrkas, så återkommer den ganka såkert, och får nog framgång med tiden. , Icke mindre än tio motioner ha väckts i första kammaren rörande jernvägsanläggnini ar. Antalet är dock vida större i Andra I ammaren; men bland de förstnämnda är utan vifvel hr Björkenstams den märkligaste; den år nemligen ut på beviljande af tem mill. dr såsom lån 3t dat holags hoj; )A fc rr men 8