Göteborgsposten – 20 februari 1871, sida 1

gare Simmons, eliparen, och en person vid namn Sam Cole, en till skenet beskedlig karl som dock deltagit i månget mörkt dåd utan att ha varit misstänkt derför ens at sin hustru och familj som voro mycket aktningsvärda. Sedan Tucker fått dessa instruktioner gick han till de andra karlarne, som blifvit utsedda för företaget, och inberättade snart derefter för Grotait att han fått Colo och en annan karl lätt nog, men att Simmons visat föga böjelse för företaget. Han hade varit i fullt arbete och sagt att Little redan fålt sig en lexa och att han ej ansåge det nödvändigt att förfölja honom vidare; likväl hade han frågat om Little hade hustru och barn, hvilken fråga Tucker oj kunnat besvara. — Men jag kan det, sade Grotait. Han är ungkarl. Säg Simmons det. Det finnes skäl hvarföre Ned Simmons måste deltaga i detta företag. Gå till honom i morgon middag och fresta honom ytterligare. Bjud honom två pund mer. Nästa morgon skref Ifenry för doktor Amboynes räkning ända till klockan tolf. IIan begaf sig derefter till mr Cheethams verkstad för alt tala med Simmons. Men han fann en person med obehagligt utseende stå vid mannens sida och hviska något i hans öra. Denne person var iogep annan än Dan Tucker, som genom ctt egendomligt sammanträffande nu frestade Simmons till ett attentat mot Little. Sliparen satte sig fortfarande emot förslaget, churu mindre bestämdt än dagen förut, då Little kom in och talade till honom. Både Simmons och Dan blefvo förvånade