General Bourbaki. La France för d. 1 d:s innebå!ler on uppsats om general Bourbaki, hvari det hoter: Efter de trenne dagarnea strider framför ställningarne vid Hericourt beslöt Bourbaki att verkställa ett återtåg, och det utfårdes i god ordning, fastän hans arm var belamrad med många kolt unga rekryter, hvilka enarare voro den till hesvär, än till hjelp. Han visste, att preussarne sökte afskära haus reträttlinie, och manövrerade i öfverensstämmelse härmed. I denna bolagenhot metiog han ett telegram från Bordeaux, i hvilket man beskylade honom för låogsaimhet och nästan låt honom förstå, att han förberedde ett nytt nederlag för den betydande arm. som var ställd uuder hans befäl. Denna depesch kränkte ieurbaki åjupt. Om det skulle gå honem illa, skulle man icke då änau en gång utropa åt alla verldens hörn, alt han var en förrädare? Skulle icke han, som på ett så lojalt sätt ställt sitt svärd till regeringens förfogande, då stå som en misstänkt man i rina medborgares ögon ? Denna tanke, i förening med det stora ansvar som nrilade på honom, lemaado honom ingen ro, och han röjde till den gras sin sinnesrörelse, att man ansåg det för nödvändigt att bevaka honom. Hans läkare sökte förgäfves förmå honom till att slå de mörka tankarne ur hågen. Han begagnade ett ögonblick, då ingen passade på honem, till att skjuta sig en kula för tinningen. Kulan gick längs pannan, efter det att ken bibragt henom ett mycket allvarsamt sår, hvilket först ansågs för dödligt; mena det finnes lyckligtvis hopp om, att hans lit kan räddas. Man har öfverallt i Frankrike visat det lifligaste deltagande för Beurbaki, derför att man vet, att det ej finnes någon mera rättänkande man och större patriot än han. I en annan uppgift meddelas, att soldaterna, på grund af den eländiga intondeniuren, som vållade dem förfärliga lidanden, tillskref detta förrädiska stämplingar af Beurbaki, såsom f. d. kejserlig general.