Göteborgsposten – 18 februari 1871, sida 2

mimA 3 En röd-röd Parisarklubb. Den röda klubben i förstaden Belleville höll d. 4 d:s ett sammanträde för att öfrerlagga om, hvilka valkandidater som skulle uppstälias för Paris. Man gick här mycket långt i sina fordringar på den republikanska dygden. Sjelfva Gambetta, Victor Hugo och Rochefort vägdes och belunnos för lätta. Då Gambettas namn kom på förslag. höjdes starka invändningar, derför att hen icke sullstaadigt brutit med regeringen i Paris, hvars meslemmar voro d priori uteslutna såsom landsiörrädare. Vid omröstningen föll Gambetta älven igenrom. Victer Hugos navin mottogs med ropen: Det är on aristo (aristokrat), han är on det förflutnas man, och vi mäzte ha framtidsmän! Härmed var Victor Hugo slagen. Rochetort åtnjöt likväl äran att bli föremål för diskussion och tvist. Då han föreslogs, ropade man: IIonom vilja vi icke ha, han har förrådt oas! Ilan togs dock krastigt under armarne at en melborgare, och detta af följande skäl: I hafven alla låst det första numret af hans tidning le Mot Ordre. Häri förklarar han sig ju rent ut för en konungamördare (starkt bifall). Detta ord har hos mig haft alla betänkligheter, och medborgaren Rochefori kan vara saker om min röst. Han är konungamördare, medborgare, hören j, konungamördare! Men om det här ibland oss funnes en raax, som ville slå ihjäl alle konungar, skulle jag icke blott välja hanom till deputerad, utan tillbedja honom som en Gud! Väldiga bifailsrop beledsagade detta tal; mött kom efter en längre diskussien till det resultat, att Rochefort likväl icke var tillräckligt folklig frametegaman, och hans kandidatur blef derför med en betydande majoritet förkastad, . Man kan ej annat än lyckönska Frankrike till att den röda republiken icke fätt utbreda sitt inflytande öfver landet, utan blifvit tillbakaträngd af det hofsamma partiet. Härigenom har det belriats från de djupa olyckor, som nedblodade det under den första revolutionens skräckdagar.