—— — ——— — upplysningen af mr Coventry till Bollinghope. (Mr Coventry spratt till då han fann att hans namn var kändt). Dessa herrar skola utan tvifvel komma att rådgöra med mig, och jag skall uppmana dem att vidtaga verksamma åtgärder, men om möjligt hålla saken tyst för alla dem som kunna göra oss vanryktade genom våldsbragder. — Nåväl då, på detta vilkor! Mannen arbetar nätterna igenom i en öfvergifven kyrka i Cairnhope. Den ligger alldeles inbäddad bland kullar. Grotait blef röd. — Är ni säker på detta? frågade han. — Fullkomligt säker. — Har ni sett honom? — Ja. — Har han en smedja? — Ja, och bälgar och stora qvantiteter af stål. Han bedrifver arbetet i stor skala. — Lämpliga personer skola taga den saken om hand, sir. Ju förr de bli underrättade derom, desto bättre, — Ja, men kom ihåg intet våld. Ni är tillräckligt mäktig för att få honom förvisad det förutan. — Jag hoppas det. Coventry reste sig derefter upp och iemnade stället; men han hade ej förr hunnit ut på gatan än ett slags fasa fick makt med honom. Han fasade för sig sjelf, han fruktade följderna för den person som var hans rival men dock räddat hans lif. Straxt efter det han kommit ut mötte han mr Ran