Göteborgsposten – 16 februari 1871, sida 1

) Då vi väl kunna förstå att II.-T. ej på rak arm uppdiktat sina siffror, utan i god tro uppgitvit dem, hafva vi gjort oss möda med att söka utforska, huru det varit möjligt för tidn. att komma till ett sådant resultat. Vi måste dock erkänna att vårt bemödande i detta afscende misslyckats. Vid den ofvan ur riksstaten meddelade siffran torde någon anmärkning ej kunna göras, ty någon bättre kalla än dun nämnda officiella finnes icke. Återstår således blott kostnaden för indelningsverket såsom den punkt, i fråga om hvilken tvist är möjlig. Vår uppgift på denna är lemnad efter beräkningarne af den komite, som i Okt. 1867 blef tillsatt för att undersöka roteocherusthallarnes besvär (den s. k. lindringskomiten) och hvilken gjort frågan till föremål för vidlystiga undersökningar. Åtven mot denna auktoritet torde intet med fog kunna invändas. Lmellertid är det tänkbart att vår hr kollega låtit förleda sig till sin uppgift deraf, att krigsministern i den komparativa kostnadsberäkning, han uppgjort mellan sitt och det danska systemet, hypotetiskt antagit den beräkning, -hvilken af dem, som yrka indelningsverkets afskassande och följaktligen upptaga kostnaden högt: plär uppgöras och hvilken lyder på en siffra af 4 mill. Skulle detta vara händelsen, få vi påminna H-T om att krigsministern naturligtvis antager den förstnämnda beräkningen såsom den verkliga, såsom synes af hans utlatande till statsrådsprotokollet, ehuru han vid en jemförande kostnadsberakning förslagsvis kunnat ligga en motständares uppskattning till grund. Denna 3 million räcker dessutom ändock icke på långt när till för att få 16 millionssiffran fylld. Att IL-T. vid beräkningen af-den ordinära budgeten äfven skulle ha upptagit extraordinära utgifter för ett år, vilja vi deremot ej hoppas. rr — 5