Göteborgsposten – 16 februari 1871, sida 1

22q0O0e2 pa1 2 let jemförelsevis ringa tillskottet af 1, mill. rdr ärligen vinna en förökning af ej mindre in — 270,000 man. lög tanke om general Abelins förmåga såsom organisatör ha vi visserligen alltid haft, men så stora loford som de, hvilka genom II. T:s statistiska data indirekt blifvit tilldelade honom, hade vi dock ej förmodat böra tillkomma honom. Låtom oss emellertid tillse hvilka de verkliga kostnaderna för vårt närvarande landtförsvar äro. I nu gällande riksstat finner man då på 4:de hufvudtiteln uppfördt ett ordinarie anslag på 9,676,400 rdr. Denna summa betecknar således statens årliga regelbundna utgifter för landtförsvaret. I IL-T:s beräkningar ingå utan tvifvel nu ätven de kostnader, hvilka indelningsverket medför för den roterade jorden. Huruvida det är riktigt att taga detta moment med i beräkningen kan vara tvifvel underkastadt. II.-T. erinrar sig säkerligen den svärlösta frågan, hvem vinsten af en aflösning bör tillfalla: arfvingarne till innehafvarne af jorden vid den tid roteringen pålades, de nuvarande innehafvarne eller staten. Flertalet af teoretici, som undersökt saken, hafva ansett att det förstnämnda, enligt värt sörmenande alldeles opraktiska förslaget vore det enda med rättvisan öfverensstämmande, och i sädant fall komme man till det antagandet att det kapital, hvarå roteringskostnaden utgör ränta, saktiskt är en res nullius, en skänk af en föregående generation till den närvarande. Må vi emellertid gerna taga denna kostnad med i våra beräkningar, och vi få i sådant fall den årliga kostnaden höjd med 3!(4 mill. rdr eller till 12,926,000 rdr. Vi måste således ändå med icke mindre än 3 å 310s mill. skilja oss från IL-T:s uppgilter ) Lika frikostig som II.-T:s förf. är vid tilldelandet af millioner åt försvarsverkets utgiftsstat, lika girig är han vid beräknandet af den genom anslagen underhållna svenska krigsstyrkans numerär. Denna är 30,000 man, säger han. IIUvart tar då beväringen vägen? Vi hysa icke några öfverdrifna föreställningar om krigsdugligheten hos sistaämnda del af Sveriges armåt, men icke kunna vi anse den vara lika med noll. Och ännu mindre bör detta vara fallet med I.-T., hvilken, såsom beundrare af schweiziska systemet, ju måste anse vår beväring närma sig idealet, isynnerhet om den stam, som nu olyckligtvis. förderfvar de krigiska egenskaperna hos densamma, kan undanrödjas. Att åtminstone ej de tvenne klasser af beväringen, hvilka årligen ölvas, blifvit räknade till stridande min (combattanter) förefaller så! mycket besynnerligare, som dessförutan II.-T:s kostnadssiffra, 16 mill., blir rent af en statistisk orimlighet. Det borde nemligen ej vara II. T. obekant att i det ordinarie anslaget ingå direkta omkostnader för beväringen, till belopp af ungefär 800,000 rdr, hvarförutom naturligtvis en del af de både för stam och beväriog gemensamma utgifter böra uppföras på beväringens konto. Skulle vidare, hvad vi nästan befara, II.-T. för att komma till sina 16 mill. hafva inberäknat årets tillfälliga, det s. k. extra-ordinarie, anslaget i omkostnaderna för de 30,000 combattanterner, så vilja vi blott påminna om att i detsamma inga gådana poster som anslaget till de frivilliga skarpskyttekårerna, beklädnad för beväringon AA. FIs(Alotvjia A1