Göteborgsposten – 14 februari 1871, sida 1

— Den är utmärkt, sade han, ni är en riktig furste bland smeder. Grace, som verkligen var mycket hungrig, åt derefter äfven något. Maten och vinet gjorde mr Coventry så till vida godt, att han började återvinna sin öfverlägsenhet och uttryckte sin erkänsla för Henry i en ton som visserligen var naturlig, men dock lit något nedlåtande. Grace började frukta att han skulle erbjuda penningar i belöning. För att förekomma något dylikt började hon sjelf uttrycka sin tacksamhet mot mr Little i en ton full af vördnad. Coventry, som hade god takt, ändrade tillfölje deraf sätt, men började finna situationen obehaglig. Efter en stund yttrade han: — Bästa Grace, det kan ej vara långt härifrån till Raby Hall. Jag tror att det bästa vi kunna göra är att återvända hem genast. Graco bet sig i läppen. Henry kände ett styng af svartsjuka i hjertat. — Har ni sjelf fullkomligt återhemtat er? yttrade Grace till mr Coventry. — Fullkomligt. Tack vare denne gode mans gästfrihet. — Då vill ni kanske gå till Raby Hall och skicka folk efter mig? Jag känner mig verkligen knappt i stånd att genast fortsätta vandringen. Detta förslag tände en blixt af glä ljo i Henrys ögon och kom mr Coventry att känna eig grymt förödmjukad.