Göteborgsposten – 14 februari 1871, sida 1

salkligå ställen jemvä lösnummer tillsätta en särskild komite för att ölvervak Andra kammarens i försvarsutskoktes ledamö ter. EndastDagens Nyheter försvarar denn; åtgärd, men naturligtvis på sitt vanliga flaxig: sätt. Nämnde tidning har ändå fått sig e ny penna — egentligen en gammal och myc ket sliten — hvars produkter ni ganska lät kan särekilja derpå, att i dem inblandas alltic fraser på ett språk, det latinska, hvilket tö redaktionen sjelf är hvad i dagligt tal kallas -hebreiska. Hans (den nya pennans) fasta ötvertygelse är att i händelse at ett krigsut brott bör man helst salla undan för fienden och i värsta sall heldre taga lite stryk, än försvara sig — ty det kostar pengar. Stryken tås gratis. Bland de många tokroligheter som förekomma i bladen, är väl ingen så befängd som er samtidas på fullt allvar framkastade påstående, att utrikesstatsministern icke förr än på rikssalen skulle fått kännedom om konungens i trontalet uttalade åsigter om den politiska ställningen. För alla andra som varit med i det politiska lifvet är det väl bekant, att trontalet är en statshandling, om hvars innehåll konseljens ledamöter måste taga känpedom och till hvilken de samtlige medverka. Emellertid har er samtidas luminösa ide adopterats af hr X., hvilken, huru befängdt det än kan förefalla, går ändå längre; han påstår neml gen, att det som konungen yttrade i trontalet om landtföravarets ordnande var för krigsministern ej på förhand bekant; att förhållandet var enahanda både med ecklesiastikministern i afseende på konungens yttrande om sramläggandet af grunder för en ny fattigvårdslagsuttning och med finansministern i asseende på det som i trontalet förekom om ett nytt myntsystem; och slutligen att civilministern icke blef litet öfverraskad af det som konungen sade om anslag till jernvägarne. Medgif att hr X:s uppfattning vittnar om metod i galenskapen, Han är, som ni lätt finner, komplett oefterrättlig. Ordnandet af kungliga teaterns finanser kommer äfven att göras till föremål för riksdagens behandling. Ännu har tidningspressen icke haft tid att uttala sig i den frågan. Emellertid är den af icke ringa intresse. Se här några fakta som upplysa ställningen. Enligt den nedsatta komitäns beräkningar bar k. teaterns skuld, som d. 1 Juli 1863 utgjorde endast 96,52 4 -dr 71 äre under de sex följande åren ökqe till rdr 500,821: 64, oaktadt dels konungen under dessa år tillskjutit sammanlagdt rdr 547,821: 64 och dels statsanslag åtnjutits med 75,000 rdr årligen intill början af 1869, då samma anslag minskades med 15,000 rdr. Anledningen till den högst betydande skuldtillökningen är hufvudsakligen att den mu 8. k. Dramatiska teatern, som egts af lirektör Stjernström, under spelåret 1862-63 nköptes för 270,000 rdr, till hvilken summa )ör läggas räntorna å detta belopp, sastigtetens underhåll, utgifterna för ökad materiel id nämnde teater m. m. Totalskulden anses mellertid d. 1 Juli sistlidet år hafva minkats till 468.140 rdr, utgörande således k. eaterns passiva; dess aktiva, besående af den tvannämnda fastigheten jemte teaterns dyrara samlingar af dekorationer, kostymer och nnan materiel, beräknas till rdr 547,618: 97. Den nyssnämnda skuldsumman består f: bankkreditiv och sväfvande skuld 190.000 dr, till hofhållningskassan 47,000 rdr, återtående skuld å inköpssumman för Dramatiska Patern 201,140 rdr och skuld till sjukoch egrafningskassan för de vid k. teatern anallda arbetare och betjente 30,000 rdr, sama 468,140 rdr. Om nu, såsom finansministern föreslagit, ksdagen beslutar att Dramatiska teatern — stigheten med tillhörigheter — skall för atsverkets räkning inköpas till den primitiva beskillingen, eller 270,000 rdr, så har I. :t konuogen förklarat sig vilja af egna meI till den öfriga och egentliga skuldens liriderande tillskjuta 168,140 rdr. Skulden l sjukoch begrafningskassan anses kunna muas åsido på grund af densammas ill— mm — — — ——