Göteborgsposten – 11 februari 1871, sida 1

flott som någonsin tills han fått sin egendom betydligt intecknad. bå började han ö. pna båda ögonen. Derefter blef han förälskad i Grace Carden och önskade lifligt att han kunde börjs sitt lif om igen. Ickedestomindre var han föga att beklaga. Han hade fortfarande sin egendom och med klok omvårdnad borde han kunna afbetala de skulder som häftude vid den. bessutom hade hen inhemtat erfarenhet. Han kände qvinnorna bättre an de flesta män, och han kände konsten att spela whist fullkomligt. Framför allt hade han lärt den stora konsten att behaga: han hade studerat denna konst som många qvionor och få män studera den. igg dertill ett godt utseende och en distinguerad hållning, så har ni ett ytligt begrepp om denne gentleman, till hvilken Grace Carden genom omständigheterna fann sig dragen, ej motvilligt, men ej heller med några tecken till passion. De lemnade Georgo och åkdonet vid det omnämnda lilla värdshuset och stego upp för berget. Det fanns ej några allvarsamma svårigheter på den sidan; men här och der funnos dock några ojemnheter som gäfvo ä skaren tillfälle stt erbjuda henne sin arm, och mr Coventry utvecklade ett stort behag äfven i en så enkel handling. IIan iakttog i början mycken moderation; han ville ej skrämma henne med för stor hätighet; men då de hu nit bergsspetsen hade han kännt sig före så pass, att han ansåg sig ha stor anledning att hoppas, att hon skulle gifva honom ja. På bergspetsen blef hon hänryckt öfver den ovanligt