Göteborgsposten – 11 februari 1871, sida 1

Det skadar inte; i sista akten, då Arvid kysser Ellen, möttes deras blickar, en blixt af den fordna kärleken glänste som ett stjernskott i teatersalongens natt och i början at denna vecka erhöll Han ett bref med Hennes handstil, af följande innehåll: Nan Du förlåta mig? Jag kan aldrig glömma Dig. Vill Du återknyta ett band som aldrig lättsinnigt bort brytas, så möt mig om Lördag på maskeraden. Den skall försona hvad den sista bröt. Du bär som förra gången en ro sell på högra axeln, men en röd: kärlekens färg; jag bär en blå: trohetens! . Han går på maskeraden i afton, lita derpå, mitt herrskap; ni får nog se Honom der. Men tänk om det försonande bretvet endast vore — en ny mystifikation! En försoningssest? af egendomligt slag borde den fest vara som den s. k. sqvallerofficiella Dagens Nyheter utbasunat lärer skola firas i hufvadstaden nästkommande Ousdag. Att de båda Kamrarnes ledamöter tillsammans tillbringa några timmar vi glasens klangär icke så alldeles ovanligt, lika litet som man bör kunna förmoda att på sjeltständig pröfning grundade omdömen — och sådana kunna ju omdömen vara, goda Dagens Nyhetern!:! — i samhällsvigtiga frågor skulle rubbas eller ens sammanjemkas genom ett personligt sammanträffande vid ett gästabuds bord, om också det mest lukulliska som br Wilbelm Davidsons gastronomiska geni kunnat inventera. Der för ötrigt ingenting är brutet — märk väl, vi mena här ur universel ej individuel synpunkt — lärer väl heller ingenting vara at försona. Du vill törsonas. Vet du hvad försoning är? Se mig i ögat, yngling, och blif icke blek! såger Tegnr. Nej, för allt i verlden, håll färgen, du glada, af dina samtida förkättradeDagens Nyheter och trumpeta ut för dina 10,000 abonnenter och lösnummersköpare (obs. hutvudstadsupplagans inberäknade) att d. 15 Fe bruari 1871 länge skilda händer slogos hop, ett kraftigt handslag, trofast såsom fjällens grunde. Underligare händelser än en dylik försoningstest tima för resten i vårt goda sädernesland. Såderut, i Ilalmstad, skaltva de solidaste bus på sina grundvalar, och norrut, i Upsala, har staden bortåt en hel vecka varit upptylld af idel distingerade personligheter. I Kalmar hotas man med samma fa sansfulla öde som i det belägrade Paris, ty vederbörande envisas hårdnackadt i att ej vilja bereda tullfria uppkörningsstationer för de öboer, hvilka förse Kalmar med födoämämnen och i Wingåker konkurrerar doktor Aronsson med jungtru Åhrberg och Kisamors skugga, botande goda furstinnor och kurerande sjaklingar, tillströmmande från alla håll och kanter, och hans gård är uppfylld med en mängd dels väntande, dels förspända åkdon. I Wimmerby, hvars societetslif nyligen i Karl Kullbergs manåör qvickt, men obarmhertigt blitvit skildradt af en insändare till Norrköpings Tidningar?, önskar man åi korthet aniydt, upphörandet af konungens rätt att förklara krig-, en rätt, hvars begagnande, i förbigående sagdt, under mer än ett halft sekel blifvit lika sällsynt, som hädelse mot Gud — i Wimmerby. Sak samma i Hedemora och andra landsändar, der man, med skylten af en obestridl gen principielt riktig, politisk grundsats, söker maskera en sällspord envishet i att vilja bestrida omkostnaderna för ett tidsenligt ordnande af vårt lands försvarsväsende, ett bestridande i annan mening än den hvarje vaken fosterlandsvän måste hylla. Den förflutna veckan har inom vårt eget samhälle varit temligen snarlik de närmast föregående: snö och blåst, blåst och snö samt följd deraf en mängd varmt emotsedda, men, tillsvidare, inhiberade slädpartier, ett rop på Sommar midt i smällkalla vintern och äfven n på en kostymordonnatörskar från sje svaste hufvudstaden. Dominos, masker, koslymstrumpor och långa strumpor fakta i alla udningsspalter och butikfönster, hrr Ziwertz, Nieckels, Schölin et kousorter äro tör i dag engagerade ifrån morgonen alltinell mindnattsstunden, m:ll Liew-n lockar med uchignoner och flätor samt allt hvad till den branchen hörer, och en trisörska som i Stockholm vunnit erkännande hoppas på att få frisera en vördad allmänhet: borta å 1 rdr, hemma 1 50 öre, ett nytt bevis på den gamla sstsen, att Åborta är bra, men hemma är bästr. En sattig ädlng har, oaktadt ett myc 4 — — —