Göteborgsposten – 11 februari 1871, sida 1

omdöme deröfrer. Alla männen tadla mannen och ala qvicnorna qvinnan. Det är det vanliga, eller hur? I detta fall hade mr Raby rätt: det var mr Coventry och ej miss Carden som lutat sig fram till George, kusken, och hviskat: Jag ger dig en guvinge om du kör utan henne! Sök hitta på någon ursäkt! Kusken blinkade med ena ögat och efter en minuts förlopp, yttrade han plötsligt: Jng kan ej låta hästen stå stilla längre i en sådan köld som denna, smällde derefter med piskan, och innan Grace hann yttra ett ord bar det af. Genom denna lilla list hade mr Coventry således fått behålla henne för sig ensam denna eftermiddag. Hon var nu fullt öfvertyg:d om att han skulle framställa sitt frieri denna dug, Hon gjorde ingenting hvarken för att påskynda eller undvika en förklaring. Det är fem mil från Raby Hall genom Cairnhopes by till den östra foten af Cairnhope Peak, och under det våra resande tillryggalägga denna vig, skull läsaren få några underrättelser om den unge gentleman som nu har alla vinstkorten på hand. Mr Frederick Coventry var en man af verld. Han började sin bana såsom egere af en god egendom och ett stort kapital som tillväxt under hans minderårighet. Han anväsde alla sina penningar på att lära känna verldeu hemma och utomlands, och då penningarne voro slut, öppnade han ena ögat. Men en man kan ej se rätt klart med ett enda öga, och han utbytte rouge-et-noir-bordet mot vadhållningarne vid kapplöpningsbanan och lefde i anira afseenden lika