Göteborgsposten – 10 februari 1871, sida 1

D A—— sådana stenar funnos der. På ett ställe kommo de ända till grunden och funno en ekkista fästad i klippan — ett slegs kanal hade blifvit urhålkad i klippan för denna kista eller snarare låda (ty den var endast aderton tum lång). Murmästsren var der lyckligtvis och ville ej flytta den förrän kyrkoherden sett den. Han efterskickades, men halfva församlingen var der före honom, och han omtalade för mig att innan han hann sluta sin frukost och gå till stället hade redan tre olika teorier blifvit framställda rörande kistan. Wilder, kryddkrämaren i byn, framställde den teorien, att det funnes en skatt i kistan, ditlagd af gamla munkar. Mr Wilder är en girigbuk och känd för att samla ihop penningar. Han är, tror jag, den ende man i norra delen af grefskapet som kan visa er hundra hopsparda guincer. Mr Raby inföll energiskt: — Jag högaktar honom. Wilder för alltid. Hvilken var nästa teori? — Att skelettet af ett barn låg i kistan. Jag har glömt hvem som framställde den åsigten; men jag tror att majoriteten slöt sig till densamma. Den gamle klockaren gaf dock snart den teorien en svår stöt. — Nej, nej, sade han, ingenting sådant. Det ir Molly Slaters ljus och ingenting annat. Derefter omtalades den stackars Mollys hela historia öfver kistan. Men jag börjar trötta ut er. — Trötta ut oss! Ni är underhållande i högsta grad. Var god fortsätt. Lät kyrkoherden öppna kistan? — Genast.