Göteborgsposten – 10 februari 1871, sida 1

nm.:. — LR Skulle det göras oss ytterligare vittne behof, bedja vi att få hänvisa till nedanstående utdrag ur det tal, hvarmed Rysslands krigsminister d. 8 Jan. d. å., enligt hvad -Ryska Invaliden förmäler, öppnade förhandlingarne inom den komitg, som har att i detalj genomföra de ofvannämnda grunderna för det nya armeförslaget: Tanken på att gifva en vidare utveckling åt Rysslands militära krafter är icke född först i går, ej heller är denna tanke ensamt en följd af nu pågående krig. Redan för lång tid tillbaka har styrelsen förutsett nödvändigheten häraf och under flera år har den egnat alla sina omsorger åt organisationen af den aktiva armen. Men nu först, sedan den aktiva armen blifvit stärkt, har regeringen ansett tjenligt att taga sista steget för att befästa sina rustningar. Hon har ej kunnat välja någon annan väg. Efter Krimkriget framstod som det första behof, hvilket borde fyllas, bristen på aktiva trupper, och i midten af de stora reformer som af kejsaren företogos ansågs lösningen af detta första problem tillräckligt med hänseende till armän. — — På den dag som nu är står armen färdigbildad; landet har tillegnat sig nya vilkor för sin ullvaro; utvidgandet af förbindelsen till militärtjenst till alla samhallsklasser, afven de mest bildade, inses vara nödvåndigt; ögonblicket är derför inne att skapa den styrka som bör utgöra för armen den oundgängliga reserven. ÅArmen bör vara den grundval, på hvilken dessa krafter skola stöda sig. Ärmen utgör vår hutvudstyrka vid en strid utåt; den är en mäktig styrka; men den bör vara helt och hållet tillhands för användning på skådeplatsen för de afgörande operationerna under ett fälttåg — i det man tillförsäkrar honom en rekrytering, som betäcker hans förluster och i det man stärker honom medelst hjelptrupper, som skulle kunna öfvertaga alla sekundära operationer. — — — Af de utdrag, vi nu meddelat ur ryske krigsministerns tal, framgår, hvad dessförinnan i allt fall borde hafva varit klart för den, som icke ätlas att i hvarje ny företeelse återfinna en sin älsklingstanke förverkligad, att den ryska krigsorganisationen går ut snarare på motsatsen till schweiziska systemet än på detta system sjelft. Rysslands aktiva arme bibehälles sådan den är, men genom att upphäfva det hittillsvarande privilegiet om frinet för värnepligt, som egt rum tör de bildade stånden, försakras den om bättre rekryteringselementer. Tjenstetiden förkortas från 15 vill 6 eller 3 år (alltefter det utslag lottningen fäller) och härigenom hinner ett så mycket större antal af den värnpligtiga ungdomen att bli delaktig at en fullständig krigsbildning. Och efter att hafva förvärfvat denna utgå de ordna medlemmarne i aktiva armen såsom kadrer för reserven. Se der i korthet hutvuddragen af förändringarne inom den ryska armen! Huru litet Ryssland är sinnadt att örsvaga sin armå torde bl. a. skönjas deraf, ut då hittills 4 på hvarje tusental af reviions-själar utgjort den vanliga utskrifningsProcenten, så har för innev. år antalet höjts ill 6 prmille. Härtill skulle vidare komma ;sättningsmanskap till ett antal at 3 iör hvart usende såvidt den proportion, som allt hitinills iakttagits vid rekryteringen, äfven hädanster skall töljas. —5