Göteborgsposten – 10 februari 1871, sida 1

——— —— — att uppgifva hvarifrån han hemtat sin upp fattning af saken, så borde det sannerliger vara II. T. Den underrättelse vår hr kol. lega meddelat har nemligen presumtioner emot sig. Att en stormakt, samtidigt med att den låter masken falla från sin äfven lörut endast ofullständigt dolda agressiva po. litik, antager ett militärsystem, som hittills endast varit tillämpadt i en af hela Europa i garanterad neutral stat och som derför, helt naturligt, icke behöft vara synnerligen kraftigt uppgjordt, detta innebär någonting så otroligt, att H. T. verkligen synes bort hafva redogjort tör hvar den uppgiften blifvit hemtad. Sedan hade det blifvit vär sak att söka uppvisa att någon oriktighet förefanns, vare sig att denna låg i de såsom sanna antagna fakta eller i sättet hvarpå eolutledningen blifvit ur dem härledd. Vi vilja emellertid för denna gången ingå på att besvara IL.-T:s något oberättigade interpellation, och vårt svaromål skulle kunna inskränka sig till att hänvisa till en auktoriet, hvilken at H.-T. icke lär jalvas, nemligen — Handelstidningen sjelf. I dess nummer för d. 8 Dec. sistl. år törekommer om ifrågavarande ämne följande: Med det 21:sta lefnadsäret skall hvarje rysk undersåte vara skyldig till treårig militärtjenst i sitt distrikt. Alla trupper skola delas i landskapsoch linietrupper, men tjensten i de sistnämnda skall icke vara obligatorisk, utan bestämmas genom lottning, nemligen så, att de, som fullgjort sin militärtjenst i landskapstrupperna, och på hvilka lotten faller, skola ingå i linien; de öfriga skola permitteras. I händelse af krig skola de permitterade landskapssoldaterna ingå som reserv och ställas in ilinien. Tjensten i linien skall likaledes räcka i tre år, så att de, som icke genom lottningen blifvit befriade, skola tjena tillsammanlagdt i sex år. De efter 6:ärig tjenst permitterade soldaterna tillhöra under de tre sörsta derpå följande åren 1:sta reservuppbådet och ingå sedan i 2:dra uppbådet. De värnepligtiga, som arlägga bevis på högre bildning, avancera till officerare efter 6 månader; de som genomgått medelläroanstalter, tjena två år i landskapsarmöeen, blifva sedan landskapsofticerare och få taga afsked. Ar detta väl ett blott på försvar anlagdt system? Är detta den organisation, hvars lof man sjunger under ackompagnement at den idylliska schweiziska herdepipan och med hvilken man på vissa båll önskar lyckliggöra vårt land? Vi hemställa om det icke eger vida större likhet med Preussens armsorganisation, endast med den skilnaden att systemet, såsom ofvan nämnts, i högre grad lämpats för antallskrig. De trenne år, under hvilka den ryske värnphgtige skall tillhöra landskapstrupperna, motsvara noggrant den tid, under hvilken den unge preussaren tjenar under fanan. Men efter förloppet af dessa tre är uttages i Ryssland genom lottning en del at de sålunda fullt utbildade soldaterna och ölverflyttas till hvad der kallas linien, Man må icke tro att ordet landskapstrupper betecknar någon lägre grad af krigsbildning — denna är lika fullständig som i Imien — utan öfverlörandet innebär blott att soldaten sedermera kan förflyttas srån t. ex. Krim till Torneå och tvärtom. Dessa linietrupper utgöra, som hvar man finner, ett slags rekapitulanter fastän de uttagits genom lottning, och den stora mängd, hvari de skola förekomma, berättigar, ensamt den, vårt yttrande om en så sammansatt krigshärs karakter at anfallsarmå. Efter tre års tjensigöring ötvergår liniesoldaten till 1:sta reservuppbadet, hvarest han qvarstannar i sex år, och derefter i andra reservuppbädet. För hvar och en, som opartiskt vill döma i saken, torde det vara alldeles klart att ett system, sådant som det hvars grunddrag nu blifvit angifna, icke kan kallas ett milissystem. Och vi äro för öfrigt nog lyckliga att kunna åberopa samma auktoritet, som vi förut anfört saken, nemligen Handelstidningen sjelf, till ntyg om att ryske krigsministern ej så betraktar förslaget. I sina motiver till armöreformen yttrar nemligen denne (se IH. T. N:o 15 för d. 19 Jan. 1871) bl. a. följande: Systemet af milishärar bör förkastas) och jensteriden bestämmas till 15 år; men den verkliga äktiva tjenstetiden skall endast vara 5 å 6 år, hvartter inträder temporar permittering och tjenstgoring reserven. Genom en sådan bestämmelse skulle enlast 25 7 af den åldersklass, som är 21 år, behöfva tt årligen inställa sig. — — — — För reserverna kulle fasta kadrer organiseras, isynnerhet för infaneriet och fotartilleriet. Kan man väl i dessa vaf kejsaren sjelf illade principer upptäcka — vi fråga det nanu en gång — grunderna för ett system ådant som i Schwelz: ) Orden äro kursiverade af G-P. 1