Göteborgsposten – 9 februari 1871, sida 1

—— —-.n.———————! — med att kongresskandidaterna sjelfva de två sista månaderna före valet resa omkring från plats till plats för att i längre eller kortare föredrag utveckla sina åsigter, de hafva äfven en mängd förespråkare, som fara fram på samma sätt och rekommendera sitt partis kandidat till det bästa. Få bland dessa lära göra sig det besväret för intet och endast at nitälskan för en god saks framgång; men under det att de mera respektabla ibland dem lofvas att få sin möda ersatt genom erhållandet af en god och indrägtig syssla i statens tjonst, nöja sig andra, mindre framstående, med en penningesumma. Jag har räknat icke mindre än sex skandinaver i detta distrikt, som under den senaste kampanjen låtit sig af Donnelly betalas för att gå ut i hans ärenden bland sina landsmän. Det har bland dessa icke funnits någon, som genom flit och praktisk duglighet arbetat sig upp till en oberoende ställning och på samma gång förskaffat sig sina medborgares aktning och förtroende i någon högre grad. Flera af dem hafva i stället långt före detta hunnit göra sig bland sina landsmän kända såsom personer utan grundsatser och stadga; något som dock icke hindrat dem ifrån att inbilla mr Donnelly och konsorter att deras ord äro af största inflytande på den skandinavisa befolkningen i Minnesota. En i deras fädernesland dem bibringad, något omsorgsfallare uppfostran samt en här inhemtad ytlig kännedom om Förenta Staternas politiska förhållanden, se der de företräden som härvidlag kommit dem väl till pass! Under antagande att det skall intressera Göteborgs-Postens läsare, vill jag för dem presentera en och annan ur högen af dessa politiska runners eller intelligenser som de sjelfva älska att kalla sig. Här finnes en norrman vid namn Smith (namnet antaget efter hitkomsten) som, efter hvad hans landsmän försäkra, aflagt en mängd akademiska lärdomsprot och framstått såsom en at Norges mest hoppgifvande jurister. Denne man, som för något snedsprångs skull nödgats lemna fäderneslandet, har efter hitkomsten icke dansat på rosor. Han har med lika liten framgång försökt en hel mängd sysselsättningar, bland hvilka handel och fotografi hittilldags varit de sista. Samme br Smith infann sig.en vacker dag ungefär en månad före valet på den i S:t Paul utkommande svenska tidningens byrå för att med dess re: daktion rådgöra om sättet att erhålla en tillfällig sysselsättning hos en af våra kongresskandidater. Jag är, sade han, en person med bildning. Har hemma i Norge varit en berömd advokat och eger, om jag får säga det sjelf, en särdeles stor förmåga att utbreda mig i scart sagdt hvilket ämne som bhbelst. På tillfrågan hvilket af partierna hr advokaten slutit sig till, försäkrade han sig redo att gå upp för hvilket seck helst. Vi advokater få lära oss att göra svart till hvitt och tvärt om. Min öfvertygelse lutar måhända åt republikanarnes sida, men i värsta fall så —. Ja, allt kommer, uppriktigt sagdt, an på vilkoren. Jag har rekommendationsbref på fickan till både Averill och Donnelly. Hvad menar ni? Skall Averill finna tör godt att använda mig: — Der står just nu nedantör fönstret, upplyste undertecknad, en dansk boktryckare som sagt sig komma att utgifva en tidning i Averill-partiets intresse. Kanske ni kan få anställning hos honom. — En tidning! Hvem skall redigera den? — Hvad vet jag! Troligen utgitvaren sjelf, som inte lär vara eå bortkommen såsom publicist. — Bah, min penna har han ändå iate. Jag vill tala med honom. Farväl så länge. Och dermed bar det af utför trapporna med den gutten. En vecka derefter fick man veta, att br Smith träffat öfverenskommelse med mr Donnelly, hvars förespråkare han förbundit sig att vara mot — två dollars pr dag. För det priset har han flackat fram på vägar och stigar i frost och tö, i regn och snö. Att han, väl känd till sin rätta halt af landsmännen i denna stat, gjort Donnelly mera skada än gagn, kan man taga för afgjordt. En annan norrman vid namn Lorentzen, onekligen en person med godt hufvud och icke så obetydliga insigter i vår stats politik, som varit agent för en större med landtbruksredskaps förfärdigande sysselsatt firma, råkade helt plötsligt i ovänskap med denna, afsade sig agentskapet och gick under afvaktan på annan emploj till general Averill, erbjudande honom sin tjenst under valstriden. Anbude blef af A. antaget, vilkoren bestämdes oci dagen utsattes då L. skulle börja sin runnare färd. Men i stället att fara åt det håll, son blifvit bestämdt, begaf sig vår norrman åt et motsatt för egna enskilda affärers skull, hvar