Göteborgsposten – 9 februari 1871, sida 1

try, om han märkt den mot väggen vända toflan, hvilket hun besvarade jakande. — vet ni hvem den skall föreställa? — Har ingen idå derom. — Liste ni inskriptionen? — Nej. Men om ni är nyfiken skall jag gå tillbaka till matsalen och läsa den. — Man har ingen förevänning för att gå dit nu. — Skicka mig efter er näsduk. — Var god se efter om jag lemnat min näsduk qvar i matsalen, mr Coventry, sade Grace högt. Mr Coventry smålog och skyndade bort. Men han kom snart tillbaka för att säga att alla ljusen voro släckta, fönstren öppnade, och tjenarne dukande sup6en. — Gör detsamma då, sade Grace, då vi gå in och supera skall jag se efter sjelf. Men klockan blef nära elfva innan mr Raby kom tillbaka och de alla gingo in för att supera. På bordet stodo ljus påtända, och några här och der vid väggarne. Grace fick nu tillfälle att se de ord som stodo skrifna på baksidan af taflan. De voro: röfvergätt till handtverksklassen. Hon vände sig bort med djup afsky och satte sig tyst vid bordet. Så tidigt som möjligt gick hon upp på sitt rum, och då hon gick ut riktades hennes sista blick mot den hemlighetsfulla taflan. Hon hyste ster vördnad för sin gudfar, och det var en obehaglig upptäckt hor gjorde då hon fann att han på ett sådant sätt beteckneac