Göteborgsposten – 7 februari 1871, sida 1

— ———— kännt sig slagen af kraften i argumentationen, utan helt enkelt derpå att spörjsmålet i den form, ni uppställt detsamma, är temligen ändamålslöst. Låt vara att ni kunde bevisa att Sveriges politiska förbindelser med utlandet nu ega karakteren at insjöns lugna, spegelklara yta, hvem är väl nog förmäten att deraf sluta att ej ovädret, som brusar på afstånd, kan hinna densamma och uppröra vågen redan om några ögonblick? Men vi kunna ej, såsom nämndes, anse den framställning at t. ex. Rysslands nuvarande ställning, hvilken H. T. gitver och hvilken skulle för oss vara så lugnande, såsom exakt. Landet är sysselsatt med inre frågor, säger II. T. Ja väl, men på senaste tiden har den brännande inre frågan varit den, huru man snabbast och bäst skulle kunna beväpna sig från hufvud till fot. Delvis antyder II. T. också sjelf detta, men genom anmärkningen om att organisationen går ut på Åfolkbeväpning och sannerligen krätver tid blir han, besynnerligt nog, i tillfälle till att äfven ur denna emständighet hemta anledning till lugnande försäkringar. Denna slutsats hade varit för oss oförklarlig, om vi ej nyligen förmärkt att H.T., som i solen, vid polen schweiziska systemet blott ser, fattat och meddelat sina läsare den tron att detta system i Ryssland kommer att införas. I sådan händelse skulle äfven vi anse landet dädanefter temligen oskadligt, icke till viljan men till förmågan, ty denna armeform är enligt vårt förmenande ungefär detsamma som afväpning. Men olyckligtvis är det icke det schweiziska, utan ett för anfall ytterligare tillspetsadt preussiskt system, som Ryssland synes vara i färd med att antaga. Vidare antyder vår kollega att om Ryssland tänker på krig, så kommer det att drabba först Turkiet och sedan möjligen Tyskland. Men deri ligger ju ej någon garanti för att icke Sverige kan bli n:o 3 i ordningen. Om trenne personer äro utsatta för ett rofdjurs anfall, synes det oss vara en klen tröst för den tredje att de två andra skola uppätas först. Hvem kan dessutom i sådant fall bestämma rangorgningen eller rättare matordningen? Ingen — ej ens H. T. Om man antar att Tyskland skulle hysa några planer mot Sverige, kunna vi icke finna dessa farhågor i någon mån lugnande genom hvad Handelstidn. anför. Tyskland blir försvagadt — ja, till effektivt soldatantal för en kort tid; men ej särdeles i finansielt hänseende, äfven om det i krigskostnadsersättning af Frankrike erhåller blott hälften af hvad det säges ämna begära, och nyförvärfvade provinser samt framförallt Tysklands vunna och stadfästade enhet utgörande en bestämd förökning af dess kraft. Hur pass kraftutveckling vore väl dessutom af nöden, i händelse det stora mäktiga riket skulle tillerna vårt land samma hänsynslösa förfarander som — för att begagna Handelstidn:s egna ord — detsamma låtit öfvergå Danmark. II. T. tyckes sjelf medge det, ty han hänvisar straxt derefter till att ett angrepp från Tysklands sida mot Sverige skulle framkalla ett vallmänt europeiskt krig. Det förefaller oss, som om vi mer än en gång hört vår hr kollega påstå att man i utlandet icke kan nog bele vår enfald att göra omkostnader för vårt försvar, enär ingen menniska tänker på den aflägsna vrå i Haropa, der Sverige ligger, och således allra minst på att erötra det. Men om vårt lanl blefve eröfradt eller styckadt, då skulle inerasselösheten förbytas i intresse, då skulle hOA Europa skynda sig att göra uppoffringar för det land åt hvilket annars aldrig egnas en tanke! Är detta troligt? Ack nej, är ej vår sjelfständighet omgärdad med bättre skyddsmedel än det att Europa aldrig skall til:åta dess upphätvande, då är det snart ute med gamla Sveriges oberoende. Men det gifves ett annat sätt, hvarpå Sverige kan råka i krig än derigenom att krig förklaras direkt emot oss eller vi förklara det mot andra, och det är att sådant ådrages oss under försöket att upprätthålla vår neutralitet. Det är egentligen detta förhällande, hvarå Sveriges utrikesminister syftade i det bekanta yttrande, hvarmed han beledsagade statsregleringsprositionen. II. T. finner detta föredrag af en erfaren diplomat kuriöst. Grefve Wachtmeister hänvisade till att både Belgien och Schweiz, ehuru de ega garanterad neutralitet, likväl gjort stora rustningar för att upprätthålla densamma Likaledes Holland, ehuru detta lands neutralitet före stridens utbrott blitvit garanterad af de krigförande makterna. Erinran om dessa förbållanden, säger emellertid H. T., är obehöfligt för oss, ty de nämnda länderna ega landgräns