Göteborgsposten – 7 februari 1871, sida 1

tycktes böjdt att försumma henne. Hon visade sig följaktligen i högsta grad älskvärd mot mr Coventry och förorsakade derigenom Henry Little olidliga qval. Och hvilken belägenhet för cn man! Att sitta med mejseln i hand och forma den qvinnas bild som han älskade, under det en annan man midtför hans ögon kurtiserade henne och hon smålog åt denna kurtis. Slutligen föll mejseln ur hans hand, han reste sig upp med röda kinder och flammande ögon, och himlen vete hvad han skulle ha sagt om ej i detta ögonblick en ny gäst anmälts. Den främmande inträdde i nästa ögonblick och Grace sprang emot honom utropande: — Ahl! Mr Raby, hvilken angenäm öfverraskning! Mr Raby kysste henne och skakade hand med mr Coventry. Ian sade derefter ett vänligt ord till Jael Dence, som gått fram och helsat på honom. Han kastade en likgiltig blick på Henry och bysten, men sade ingenting. Han hade brådtom och kom snart till ändamålet med sitt besök. — Min bästa Grace, sade han, sista gången jag såg er, sade ni att ni var ledsen öfver att julen ej längre firades i Hillsborough på sedvanligt sätt. — Ja, jag är verkligen ledsen deröfver. — Nåväl, den firas i Cairnhope, tack vare himlen, lika högtidligt som för tre århundraden sedan. Er far skall vara i London, hör jag; vill ni hedra mitt hem och besöka det under juldagarne? Grace blickade förvånad på honom. — Oh, det vill jag gerna, svarade hon med värma,