Göteborgsposten – 3 februari 1871, sida 1

Göteborg d. 3 Februari 1871. På senare tider hafva årligen unga officerare från vårt land sökt anställning i fremmande krigshärar för att under aktiv tjenst utbilda sig för sitt svåra yrke. Det har då nästan uteslutande varit i Frankrikes armeer som denna utbildning vunnits, och helt naturligt blef också detta lands arm6organisation det mönster, etter hvilket de unga krigarne vid sin återkomst önskat se fosterlandets militära förhållanden ombildade. Man jemförde vår indelte soldats af hårdt arbete styfnade lemmar med den franske yrkessoldatens akrobatartade hållning, den förres vid ett hem och en familj fästade tillgifvenhet med den senares obundenhet vid hvarje annan känsla än hoppet om den marskalksstaf, som enligt ordspråket skulle ligga i hvarje fransk soldats rensel. Nekas kan ej heller att en armå, sammansatt ur elementer af sistnämnda slaget är lämpligare för långvariga expeditioner ull Mexiko och Cochin-Chma, till Afrika och Rom. Felet i åsigten var blott att man satte undantaget i stället för regeln och till grund för svenska institutioner ville lägga förhållanden, som äro exceptionella tillochmed vid Frankrikes förbindelser med utländska makter. Franska armn har emellertid nu mistat sin prestige: den som beröfvat honom denna är Preussens. I den menskliga naturen ligger en benägenhet att böja sig för framgången. Man älskar så gerna att tro, det hvarje framgång, som träffar någon, skall vara en belöning for och ett noggrannt uttryck af endast inneboende förtjenst. Preussen har i kriget besegrat Frankrike, alltså är det förra landets krigsorganisation i allt öfverlägset det senares, och detta i samma mån som framgångarne varit oerhörda, d. v. s. utan jemförelse den bästa i verlden. Vi föreställa oss emellertid att brister skulle kunna upptäckas äfven i denna berömda organisation. Var den franska krigsförfattningen särskilt tjenlig för långväga äfventyrareexpeditioner, så förefaller deremot den preussiska väl mycket beräknad uterlutande på stora nationalkrig, det må nu vara till anfall eller försvar. Vi veta väl att de finnas, hvilka anse detta utgöra en stor förtjenst, isynnerhet om törfattningens lämplig: het inskränkes till försvars-krig; för vår del kunna vi icke dela denna tanke, isynnerhet när det gäller en stormakt såsom Preussen; För smärre krig — för att icke tala om transmaritima expeditioner — synes den preussiska krigsorganismen icke vara tillräckligt ledad. I sådane fall måste den nöd ga styrkan så att säga mekaniskt afsöndras lrån hä