Göteborgsposten – 3 februari 1871, sida 1

fort han kunde. Men allt detta hade fordrat ansenlig tid och solen höll på att gå ned då han kom tillbaka. Han höll just på att dölja låset i giggen, då Martha Dence kom ut till honom röd som en kalkon. — Ni tänker sannerligen bra litet på min syster, unge man, då ni så länge låtit henne vara ensam, ehuru ni kommit ut för att tillbringa dagen i hennes sällskap. — Prat! Jag kom ut i egna angelägenheter. — 8Så ser det ut. Och derföre har ni kommit i värre sällskap. Ni har blifvit illa tilltygad för hennes skull? — För hvems? — För denflicksnärtas som ni löpt efter under hela denna tid. — Det är så likt er flickor. Ni tro att en man ej har annat att göra än att löpa efter fruntimmer. — Hvad kan ni ha haft att göra på en Söndag, det skulle jag vilja veta? — Skulle ni? Nåväl, jag skall säga er det — då jag säger det till klockaren. — Ni har fullkomligt rätt, mr Little. Lita ej på andra än vänner. Detta var en bitter anmärkning. Henry fann ej ord för att besvara den. Patty fullföljde sin fördel och lät honom veta att då en ung man rest ut med en qvinna på en dagstur, borde han ej lemna henne åt sig sjelf i hela tre timmar, om han ej ville förolämpa henne. Hon höjde sin röst då hon yttrade detta och så gjorde han äfven då han svarade: — Säg ni att jag kom ut för att sköta mina egna