Göteborgsposten – 31 januari 1871, sida 1

— Rej, nej, inföll Bayne, ej i allmänhet. — Ja, man får ej läsa derom i tidningarne, sade främlingen. Men — tillade han vänd till Bsyne — vill ni tillåta mig att tända dessa båda gaslågor ett ögonblick? — Det är visserligen emot reglerna, sir — men — — Desto större är den tjenst ni derigenom gör mig, sade främlingen kallt och tävde de båda lågorna. Han drog derefter upp ur sin ficka en dubbellorgnett med guldbågar, och sedan han sett upp mot taket en stund fästade han Henrys uppmärksamhet på ett par djupa hål deri. — Hvart och ett af dessa märken, sade han, är en historia skrifven af en sönderspringande slipsten. Der ni ser dessa märken träffade bitarne af slipstenen. Men märkena stanna qvar endast i väggar och tak. Då en orbetare i stället träffas och blir krossad, sopas spåren snart igen och hjulen gå som förut. — Det är nog sannt, sade Henry, och det gör ens hjerta godt då man hör en gentleman som ni — — Jag är ingen gentleman, jag är en gammal sågarbetare. — Förlåt mig, sir, men ni liknar en gentleman och ni talar som en sådan. — Och jag försöker uppföra mig som en sådan; men jag är en gammal sågarbetare. — Huru! och ni bär lorgnett med guldbågar? — Den har jag fått till skänks af min förening. — Nåväl då, så mycket bättre, ty ni är då bättre i tillfälle att säga mig om några olyckshändelser verkligen uppkommit af nyssnämnde orsak?