Göteborgsposten – 31 januari 1871, sida 1

WA — — —ö — hälliga tillstyrkan gillade hufvudgrunderna 1868 års memorial, ehuru han icke ansåg sig tör tillfället böra för riksdagen framlägga förslaget i sin helhet. I enlighet härmed blef vid 1869 års riksdag hufvudsakligen endast len nya värnepligislagen framlagd för riksdagen, hvilken dock afslog propositionen härom ander förklaring att den ville bedöma försvarsorganisationen på en gång i hela dess omfattning. Vid 1870 års riksdag gick åter regeringens framställning endast ut på en öfverflyttning af nummer ur båtsmanshållet till dandtförsvaret, i sammanhang med ifrågasatt lönereglering för indelta armön. ÅÄlven detta lösryckta stycke ur det Abelinska organisationsförslaget förkastades af riksdagen, med tillägg, om vi icke missminna oss, af orden rJör det närvarande, hvarigenom samma åsigt som vid närmast föregående riksdag om önskligheten af en total och icke blott partiel granskning af armeförslaget uttalades. De senaste verldshändelserna hafva föranledt att organisationsplanen nu framlägges i sin helhet. Den ofvan meddelade redogörelsen för förloppet med förslagets föregående öden inom riksförsamlingen, torde emellertid ådagalägga att tillräckligt skäl finnes för att afvikelser från den ursprungliga planen icke skett i annan mån än hvad afseendet dels på erfarenbeten ur nu pågående krig dels på förebragta motskål fordrat. Det nya förslaget är endast en modifikation eller en fullkomning af det gamla, och i det senare måste ännu till större delen sökas motiveringen för bestämmelserna i det förra. Sveriges armå föreslås fortfarande skola utgöras af stam och värnpligtige. den föra dels och hufvudsakligen indelt, dels värfvad. I den värfvade infanteristammen sker ingen förändring utom att Wermlands fältjsgareregemente reduceras till kår. Den iförra för slaget projekterade reduktionen af de båda gardesregementena till kårer å hvardera en bataljon har på anförda skäl, blifvit öfvergifven, men å andra sidan kommer ej heller till stånd den förökning i denna stam, som åsyttades genom att till landtförsvaret under namn af -Blekinge värfvade skarpskyttekår öfverföra det till kär förmin-kade marinregementet. Hvad den indelta infanteristammen beträffar afser man att föröka densamma icke blott med de förut föreslagna ÅWester-Norrlands regemente och ÅlIlallands sältjägarekår, utan äfven med en stamtrupp for Blekinge och södra Möre, benämnd lekinge regemente. Den indelta stammens nummerstyrka, som f. n. utgör 23,176 man, höjes hufvudsakligen genom öfverflytining at båtsmansnummer till 25,892, men enär krigsmi nistern Önskar att bataljonernas manskapsstyrka öfverallt skall vara likformig lemnas det antal nummer, som ötverskjuter 24,000, vakant och användes för löneregleringen. Erfarenheten trån det senaste kriget har ådagalagt af hurudan vigt under nutidens krigföringssätt ett talrikt artilleri är. Med hänseende härtill fordrar regeringen att kanonantalet från dess nuv. siffra 150 måtte höjas till 180, fördelade i batterier hvardera å 6 kanoner. Dessutom inrättas ett reservartilleri å 9 batterier, hvilka i lika proportion tilldelas de trenne nu bestående artilleriregementena. Till de befintliga fem fästningskompanierna lägges ett nytt sjette, så att Svea och Göta artilleriregementen erhålla hvartdera trenne kompanier. Fältartilleriets 30 batterier skola älvenledes likformigt sördelas på de förenämnda och Wendes regementen, så att hvartdera kommer att bestå af 10 batterier. Liksom kostnaderna för tillökningen i detta vapen till stor del bestridas af anslaget till nuv. marinregementet, så är det ätvenledes beräknadt att dettas manskapsstyrka skall ingå i den nya artilleristammen, af hvilken 4 batterier skola förläggas till Karlskrona. Tillökningen af stamartillerister, konstaplar m. m. blir något öfver 600 man, och dessutom försäkrar man sig om reservmanskap i bändelse af krigsutbrott på så sätt, att af artillerister, hvilka uttjent sin kapitulationstid, årligen 84 man värfvas att mot viss låg lön i ytterligare 6 år qvarstå i rullorne med tjenstgöringsskyldighet blott när mobilisering af armen inträffat. At ekonomiska skäl anser krigsministern sig icke böra föreslå någon ökning i kavalleriets stam. Men reservmanskap erhålles här ungefär på samma sätt vid arulleriet, i det årligen tvenne afgående kavallerister pr ar en häftig rörelse och sökte rycka I — R